... och plötsligt åkte vi till Grekland
Sista minuten - pang krasch - Kreta.
Bara jag och barnen. Pappa fick stanna hemma med jobb, snickare och marsvin.
Vi hamnade på ett hotell, eller rättare sagt en hel by, med restaurang och supermarket, 5 pooler och 200 norrmän.
Det var ännu tidigt på säsongen så det var glest med turister och stränderna låg öde och det var vackert. Den lilla staden Chania var ett myller av små gränder med livsfarliga balkonger som dignade av blommor. varje meter ligger det en bar, ett café eller en taverna. Man blev lycklig av den staden, lite kär nästan.
Vilda hundar och katter var det dock gott om. Stackars kräk. Är det för att de är katoliker som de är så grymma mot djur? Hundar som sitter fast kedjade år ut och år in utan en promenad. Valpar och kattungar ligger halvdöda i soptunnorna.
För mycket sol och garanterat malignt melanom. Varför är man så dum. Man rusar runt och kladdar skyddsfaktor 250 på barnen medan man själv är som en vit/skär ljusreflektor. Röd och öm.
Det bodde flera par gay-kvinnor på hotellet och jag kom fram till att de nog alla var norska poliser efter att ha läst ut Anne Holt "Saliga äro de som törsta".
Ja min deckare tog slut och jag kände mig hemlös. Varför hade jag bara en bok med mig? Idiot!
Jag försökte byta bok med någon på hotellet men alla utom en var ju norrmän och hon, den andra svenskan, jobbade med mode och läste bara tjocka mode guider. Tja så nu vet jag hur de kommer att gå klädda i Milano nästa år.
Sönerna studsade bort 2 studsbollar om dagen. Dock till viss glädje, för i jakten blev de kompisar med den andra svenskans barn och tillsammans gick vi alla ner till den mysiga strand baren och drack ozo, mythos och åt en hel hög friterad spigg och små bläckfiskar med oliver och pommisar.
