Ö-rapporten

J (T) här kommer efterfrågad fortsättning, nyårskramar s.

---

Fåret Dennis bodde först i en låda bredvid min säng.
Han skulle alltså ha mat var fjärde timme, dag som natt. Det blev en hel del vällingkokning, kan man säga.
Mamma hade som vanligt sagt att jag fick sköta om honom själv - och det fick jag minsann göra. Jag hade aldrig skött så mycket någonsin.
Så småningom blev fåret Dennis en riktig bamsing och fick flytta ut på balkongen.
Fru Nilsson, hon som fick påhälsning av Kurt, trodde att hon blivit galen när hon hörde -mää mää!? fem trappor upp i huset, men hon sa inget. Men när det började falla ner små runda bajs-pluttar i hennes kaffe, när hon satt och fikade på balkongen, då fick hon nog. Hon var arg och sa att det var en sanitärolägenhet med kreatur i stan - de ska hållas på landet. Vad Fru Nilsson gjorde i stan i så fall kunde man undra, men hon hade ju rätt.
Dennis var stor nu. Han behövde inte matas med nappflaska längre och fick flytta tillbaka till gården som han kom från.
Bonden skulle sköta Dennis och jag fick komma och gulla med honom så mycket jag ville.

Vi går mot ljusare tider! I dag var det årets kortaste dag och makens födelsedag.
Han ville fylla 31. I stället var han sjuk och kände sig som 62. Men någonstans mitt emellan får duga.
Vi har haft jul med gammelmormor, med lite tur trodde hon att det var julafton för på julafton är alla på olika håll.

Jag tror att Carl Milles var pedofil. Den här ängelns rumpa är så läcker att den måste ha varit en passion.
Jag ska ta en bättre rump-bild, och visa er, någon dag när solen faktiskt kommer över horisonten.

Nästa djur i samlingen hörde till de mer ovanliga, i alla fall om man bor fem trappor upp i ett hyreshus.
Min klass var på besök i en bondgård. Där fanns hästar, kor, grisar, höns och får.
Just när vi stod och tittade på fåren var det en tacka (det heter tant-får) som skulle få lamm. Hon fick flera små lamm. En annan tacka, som inte fått något lamm ännu, blev avundsjuk och lånade ett av lammen. När hon tröttnat på det så ville den riktiga mamman inte ha den tillbaka. Ingen av tackorna ville ha det stackars lammet och båda stångade den när den kom för att äta.
Det är kanske därför som det sägs att får är dumma.
Bonden suckade och sa att såna lamm är till för mycket besvär. De ska matas med nappflaska var fjärde timme
och det hade han inte tid med.
- Den får jag ta ihjäl, sa han.
- Snälla, då kan väl jag få den istället, sa jag.
Och efter en stunds övertalning och snabbkurs i hur man lagar lammvälling var jag med får.

Mitt stora barn har skrivit en önskelista. På övredelen står det:
"jag önskar mig fred på jorden och att ala fik äta mat på julafton",
på undredelen följer en lång lista som börjar med Nintendo DS och slutar med en massa lego.
Han har plitat länge och slagit i leksakskataloger fö att allt ska komma med, så kommer han ut till mig i köket och river önskelistan mitt i tu. Han ger mig den övre delen och säger "den här är till dig och den andra delen ska jag ge till pappa". Han har hajat och han har humor.

För alla er .. två ... som följt utvecklingen med gay-grevarna kan jag meddela att jag nu har pratat med en kille i riddarhusets ledning. Vid min fråga blev han tyst en stund sedan sa han:
- Med tanke på att vi vid senaste mötet avhandlade kvinnlig rösträtt kan jag tänka mig att det tar några år innan vi tar upp denna fråga.

Några andra intressanta saker som diskuterades under riddarhusmötet var hurvida det "skola finnas" ryggstöd på bänkarna eller inte, för att " adelsmän torde hålla sig för goda för att luta sig bekvämt tillbaka".
Frågan "är kvinnor adliga?" var tydligen en känslig fråga som det ej kunde lämnas ett adekvat svar på. Förslaget om kvinnor ens skulle tillåtas i riddarhusstyrelsen röstades åter igen ner.

Utsikterna för framtida adliga-gay-giften verkar dystra.

Här Tant T. kan du läsa Arte & Marte - tidning för inbördes beundran.

Nu gick djursamlandet av bara farten.
Det kom en dam till Karena Zoo som skulle flytta utomlands och gifta sig. Hon undrade om de kände någon som kunde ta hand om hennes papegoja, och de gjorde de ju. Pekinesertanten hade dessutom ett marsvin som var blind på ett öga och hade en bula i huvudet, som hon ville donera till samlingen. Så nu hade jag utökat med amazonpapegojan Lorro och virvelmarsvinet Brynolf von Murvelsvin.
Lorro kunde prata och var vackert grön.
- Lorro fin pippi.
- Lorro vacker papegoja.
- Lorro vill ha kaka.
- Goddag goddag!
- Klia nacken!
Han lät så snäll på rösten och var så vacker, men så fort man stoppade in ett finger i buren så tog han till näbben och gjorde sig förtjänt av smeknamnet - Bultsaxen -.
Några veckor före jul började jag öva Lorro i att säga -God Jul!? men han sa inget. På julafton dansade vi runt granen och för varje varv så sa vi ?God Jul? till Lorro, men han sa inget. Efter jul gav jag upp.
På midsommarafton, när vi dansade runt midsommarstången, fick Lorro något igenkännande i blicken och satte igång:
- God Jul! God Jul!

Totto-Mclaud fick bo i mitt dockskåp. Han rusade upp och ned för trapporna, bet ner kristallkronor, byggde bo av gardinerna och bajsade i sängen. Ibland var han på upptäcktsfärd i resten av huset men kom tillbaka när han blev hungrig.
Kurt däremot trodde tydligen att fru Nilsson i våningen under hade fullt med möss hemma för han dök plötsligt ut under hennes köksbänk.
Fru Nilsson blev inte så glad över besöket utan ringde genast till Skansen som kom och tog hand om Kurt.
Kurt bor fortfarande på Skansen. Han är fyra meter lång och får äta hur många möss han vill.
Förutom att Totto-Mclaud fick leva blev Oskar också glad att Kurt rymde. Han fick flytta in i Kurts stora terrarium som fick bli ett akvarium.
Fiskar kan själva bestämma hur fort de vill växa. I salladsskålen hade inte Oskar vuxit så mycket, men i det stora akvariet satte han igång att växa så det knakade och blev snabbt stor som en abborre.
Han glufsade i sig fiskpellets och råkade det trilla ner något annat i akvariet så åt han det också.
En dag svalde han en tung kula som någon råkat tappa ner i vattnet. Han blev så tung om magen att han inte kunde lyfta från botten på flera dagar och fick ligga där tills han hade bajsat ut den.

Nu har jag och sonen julpimpat lite. Bara lagom - några ljus, krans på dörren och lite glitter.
Jag trodde föresten att "pimpad" var ett vedertaget uttryck nu för tiden. Testade ordet i en annons-rubrik för en kund, som trodde att jag var hel tokig.
- Så kan man väll inte säga! Kan man inte, pimpad* vet väll alla vad det betyder.
Det visade sig att hon trodde det stod "Nu har vi jul-pippat" och inte " Nu har vi julpimpat".
Det fick bli jätte spännande ... "Nu har vi julpyntat" ... som vanligt.

*Pimpad kommer ursprungligen från "pimp my ride" och betyder hotta upp, pynta, pryda.

Nu har jag och yngsta sonen varit på Danderydssjukhus. Han har haft halsfluss 11 gånger i år och det tyckte jag fick räcka. Nu blir det halsmandlar ut i januari. Lockade honom med att man får äta hur mycket glass man vill efter.

Pre-julschemat är absolut fullspäckat. Maken är så stressad att han talar stakato och är totalt ego-blockerad. LuciatågX2, julavslutningarX2, julshowerX2, julbasar och julmarknad och ... jag spyr på jul, avskaffa skiten! Det är ett djävla tjat ocm olika lego-prylar och radiostyrda bilar som de visar reklam för på Jetex och andra barnkanaler. Syrrans små söta flickor hade skrivit saker som - jag önskar mig en farfar och jag önskar att min lillebror lär sig säga pappa - i sina önskelistor. De har inga bajs-barnkanaler. Vad hände med Kyoto-avtalet? skulle vi inte spara på jordens resurser? När julpyntarna kommer loss får vi startas ett kraftverk extra. Det bor en Griswald i varje stuga.

Sköldpaddornas älsklingsrätt var strömming. När jag för femte gången kom till ICAs fiskdisk och frågade efter kasserade strömmingar, undrade killen bakom disken vad jag skulle med dem till.
- Jag samlar på djur, sa jag, och jag har två sköldpaddor som älskar strömming.
Fiskkillen lyste upp och sa:
- samlar du på djur så kanske du vill ta hand om min boaorm? Min flickvän tycker att den är äcklig.
Ormen hette Kurt. Han hade ett stort fint terrarium med värmelampa. Han ville inte bli gullad, bara ligga i värmen under lampan och sova.
Kurt blev med tiden rastlös. Han ringlade omkring och väste mot glaset när man kom nära. Kurt var hungrig!
Vad äter en orm? Jag kunde inte fråga mamma för jag hade visst glömma att berätta om Kurt för henne.
På Karena Zoo sa pekinesertanten att boaormar äter levande möss. Hon packade ner en mus i en ask och så
bar det av hemåt.
Musen var jättesöt. Hur skulle jag kunna låta Kurt äta den? Jag bestämde mig för att vänta med det och istället försöka lära Kurt att äta andra saker. Varför kunde den dumma ormen inte äta grönsaker, frön eller strömming som de andra djuren?
Jag gav Kurt allt i matväg men inget dög åt honom. Till slut blev Kurt trött på att vänta på musen och rymde.
Totto-Mclaud, den vita musen, var räddad!

... men Dogge slår ju faktiskt högre.

Alla var sjuka och uttråkade så jag begav mig till biblan för att låna lite böcker och annat kul.
Jag hittade "Huset Silvercronas gåta" på dvd och fick nostalgiska 70-tals flashbacks. Vad jag minns var den jätte spännande.
Vi bänkade oss alla i tv soffan. Efter en kort stund var barnen helt ointresserade.
Det var tydligt att filmen var rödaste röda FNL-prog. Adeln och borgarna är onda utsugare, kungahuset ska avskaffas och arvegodsen ska skänkas till staten.
Tänk vad jag missade när jag var barn, trodde att den handlade om barn som letade skatter och reste i tiden.
Fast det är klart man var väll prog-imun på den tiden, tittade ju på Ville, Valle & Viktor och vilse i pankakan också.

Vi skulle få gäster, och jag hjälpte mamma med salladen.
Ett salladsblad till Pelle-plutt, ett till Charlie och ett i salladsskålen. Det var en mycket stor skål i plexiglas, jättebra - inte bara för sallad ...
Nästa dag var det jag som åkte till Karena Zoo igen, för att köpa en akvariefisk till den före detta salladsskålen.
- Jag ska köpa en fisk, sa jag till pekinesertanten
- Ska du inte ha två vattensköldpaddor också, jag fick in dem för omplacering i förra veckan, sa hon.
Och så fick det bli. Två rödörade vattensköldpaddor, Eufrat och Tigris, samt en påfågelsciklid som hette Oskar.
Oskar var en liten tjock sammetssvart fisk med guldfärgade ringar på sidorna. Oskar fick sand, växter och en bubbelslang i salladsskålen, och sedan var han nöjd.
Eufrat och Tigris fick bo i vår bidé, en uråldrig sak man tvättade stjärten i förr.
Mamma blev sur över att hennes fina salladsskål nu beboddes av en tjock fisk, men jag tröstade henne med
att sallad ju ändå är äckligt.

ett dygn med huvudet i en hink. skulle kunna stanna i sängen resten av livet känns det som, men hunden löper och vill ut hela tiden för att spana på grann-hunden Teo. Teo är en 13 år gammal skröplig gammal gubb-hund, hon har ingen urskillningsförmåga alls. maken freakar ur när han ser en enda blodprick på golvet, som om det var jordens undergång. ååå va alla är jobbiga, kan jag inte bara få ligga här till i vår åtminstone?

Jag samlade åter ihop mina veckopengar och åkte till Karena Zoo.
Den här gången frågade pekinesertanten inga dumma frågor, hon sa bara:
- Vad ska du ha i dag då? Jag hade blivit en stammis!
- En undulat som kan prata, sa jag.
Då berättade pekinesertanten att det inte är alla undulater som kan lära sig att prata. Men om man bara har en och pratar mycket med den så kan det gå.
Jag bestämde mig för en grön med gult huvud och blå näbb.
- Har den blå näbb är det en pojke, sa tanten.
Han fick heta Charlie.
- En bur ska den ha, sa tanten.
Jag tycker inte om djur i bur, men pekinesertanten berättade att fåglar behöver en bur, där de kan känna sig trygga och där de har sin mat.
Mamma suckade lite:
- kom ihåg det där med skötseln, sa hon, och tittade ned på den avbitna dammsugarsladden.
Det tar tid att bli kompis med en fågel. Jag satt i timmar varje dag vid buren och pratade med Charlie. Till slut vande han sig vid mig och kom av sig själv och ville bli kompis.
Charli var en jätte bra kompis. Han åt från min tallrik, drack ur mitt glas och satt på min axel nästan jämt.
En gång byggde han bo i mitt hår och fastnade. Det gick inte att få bort honom så till slut fick mamma ta saxen. Charlie blev glad och jag blev skalperad.

nähä ... vi slapp inte spysjukan, eller ... one down and tre to go

Var hittar man då ett djur?
Bondgård - för långt bort. I skogen - för vilda. I en djuraffär såklart! Det fanns en inte långt från där jag bodde: Karena Zoo. Ett paradis för en djursamlare.
Där fanns marsvin, möss, hamstrar, kaniner, undulater, papegojor, hoppande nötter, vandrande pinnar, akvariefiskar och en apa som hette Lotta.
Jag gick med bestämda steg fram till kassan och sa:
- en kanin tack, och tömde fickorna på disken.
Tanten bakom disken tittade på mig med sina utstående
ögon, som fick henne att se ut som en pekineser, och sa:
- har du fått lov av dina föräldrar?
- Jajamän, sa jag, för det kunde ju mamma inte ha något emot, bara jag skötte den själv.
Det fanns massor av kaniner på Karena Zoo. Svarta, vita, fläckiga, bruna och grå. Kaniner med hängöron och kaniner utan hängöron. De flesta var små söta dvärgkaniner men där fanns också en jättestor vit kanin med röda ögon och rosa öron - en Pelle-plutt. Den fick det bli.
Pelle-plutt stoppades ner i en stor låda och fick åka buss hem.
Pelle-plutt var mjuk och kramgo. Han hoppade, pluttade, blev kramad, åt, sov, bet av några sladdar och pluttade igen.

Hej, jag samlar på djur. Riktiga levande djur, såna man kan gulla med.
Så här gick det till när jag började.
Den sommaren när jag var 6 år (det var en usel sommar - regn varje dag och allt var trist) åkte jag och min mamma med båt för att hälsa på en tant. Tanten hade en massa hundvalpar - och VIPS! så hade vi bytt vår båtmotor mot en valp. Vi fick ro hem, men vad gör det när man har fått världens gulligaste valp?
Valpen fick heta Micky. Hon hade stora sorgsna ögon, lockig päls och långa öron som hängde ner i matskålen när hon åt. Hon var en cockerspaniel och jag älskade henne så det gjorde ont.
- Du får sköta om henne, sa mamma. Och det gjorde jag - ibland lite för mycket.
När Micky lagt sig för att vila kom jag med kuddar och täcke och stoppade om henne. Då morrade hon och ville vara ifred.
Vad gör man när den man vill sköta inte vill bli skött?
Man skaffar ett djur till att sköta!

Jag tänkte starta en liten följetång.
Det är en barnbok som jag skrev när jag var tonåring ... och den är nästan sann.

Jo, TT du är ju en klippa. Vi borde mailbomba, jag vill ha svar!

I dag har vi varit Norrköping tur och retur på barndop - 4 timmar i bil.
När vi hade kommit till kungenskurva hade killarna hunnit fråga - hur långt är det kvar 10 gånger.
Åkte genast in på macken och köpte CD-böcker med bamse och bert, sen var det coolers. Barnet blev dopad till Olov.
I går var vi på Globen och tittade på hästar. Jag börjar lipa när det kommer in en hel skock små hästar. Förbannar mig själv, varför gråter jag av hästar? kan det vara allergi ... gråter även till den tecknade häst filmen Spirit så den förklaringen spricker. I allafall så var det Horse-Ball och Tornamentum som "ägde" i mina barns ögon.
Kusinerna som också var med blev sjuka. Hoppas vi blev smittade, det är så satatns trist på jobbet just nu ... fast spysjukan ... ja vet inte ... kanske inte ändå.