Halva dagen i skolan med sonen. Det var toppen men lite skrämmande. De är så små men har en så ruff jargong. Jag är lite orolig, men mamma kan ju inte var där och vaddera tillvaron hela livet. I bland måste man förlora i kulspel och bli vald sist till laget. Ännu mer oroande är att fröken är helt humorfri och kallar klassens 18 individer för "barnen" hela tiden. ? hallå barnen, nu vill jag att barnen sitter ner, nu ska barnen gå på rast osv. Hon är väldigt avståndstagande och korrekt, ingen man anförtror sig åt. När får man en ny? I fyran tror jag. Fy bubblan. Skolmatsalen heter inte skolmatsal längre den heter "skol-restaurant". Förr var det mat-tanter, nu är det entreprenörer och service inriktade.
Jag har en låt i huvudet. Inte så att det är en dålig låt, tvärt om den är skitbra, men den verkligen låter där inne. Hela tiden. Dessutom är den lite svår att sjunga med i och därför ännu mer irriterande. Jag undrar om den kommer att tystna när jag sover.
Håller dessutom på med en bok som är jobbig. Bra, men jobbig för att den är så sann och stämmer så väl in på mig. Den heter Dotter önskas. Jag får nog lära mig att leva med den sorgen. Killarna är ju super-toppen men när de blir äldre och när det kommer barnbarn då ville jag vara en mormor, inte en farmor.
Äntligen har de förbannade bi-hålerna börjat trappa ner lite. Ett tag höll huvudet på att sprängas, då drömde jag att min väninna spikade hål i huvudet och kallade det "lyx-snytning" (det var ingen mardröm). Kom då ihåg några andra operationer vi har åtagit oss, på varandra. Vad behöver man sjukvård till när man har goda vänner.
Såg en Madonna kreation i vår HM-butik, en catsuit, och undrade hur fan man gör när man ska kissa, den hade ju inget riktigt blixtlås. Föresten var den skitful. Ja på den här ön finns det fortfarande kvar att köpa, fast det var flera dagar sedan de släpptes. Precis som att det finns en massa fin grafitti kvar som ingen nitisk klåtter-förgörare har hunnit kleta ut och förstöra i sin iver att tvätta rent. svammel.
Från tidigare inlägg: "Läste om svan-tanten i dag igen. Alla förfasar sig över att hon hade svanar hemma. Tänk vad media kan lämna uppgifter ute som skulle göra bilden lite djupare än "en galen tant med elva svanar hemma". Min syrra känner svan-tanten. Hon är genuint engagerad i svanarnas väl, tur att någon är det. Förut har hon lämnat de skadade svanar till en organisation med stöd från samhälle, veterinär och polis. Nu har lokaler och bidrag dragits in och hon har ingen att lämna svanarna till längre. Viljan att hjälpa hade dock inte dragits in."
I dag rinner snoret och jag känner mig frusen och steglad. Djävla smittiga ungar! Tänkte på alla ensamma föräldrar som trotts feber måste hämta i skolan och laga middag. Jag kunde störta mig i säng tidigt och blev serverad alvedon och te. Lyx alltså. Nu ska jag fortsätta nysa lite och tänka på hur lycklig jag är som har en man som sköter rulliansen ... väntar dock med fasa på den dagen han insjuknar, för herre jösses va det kan vara synd om honom, då räcker det inte med alvedon och te.
Vi har varit på landet. Jag skulle tjära båten och fixa. Fyyyy! Regn, snö, hagel och blåst. Ingen nytta blev gjord. Jo jag fick träffa mamsen och barnen fick leka med alla sina polare och kusiner. Maken skulle repa med "Sjörök", de lokala bandet. Det går till på de sättet att de dricker hutlöst och äter gott medan de lyssnar på bagarens aldrig sinande mängd rövar-historier. När alla är tillräckligt mätta och onyktra så spelar de taket av bagarns hus. Han kom inte ens hem. Vi satt på en ö och han på en annan.
De saknas barn i skolan på ön. Läraren har blivit varslad. Det är så sorgligt. Skolan där ute är fantastisk och att vara barn där ute är paradiset på jorden ? "barn i full frihet". Alla leker med alla, ingen är för liten. Jag skulle vilja bo där ute medan barnen är små, men det är total kalla handen från maken. Hästar, moppar, båtar, isjakter, djur, flottaräventyr, camping, kojor, cross-bågar, killar, polare, fiske - äventyr hela dagarna ... men ibland är det januari och ibland haglar och regnar det på tvären.
I går var jag på teater och såg Bageriet av Bertold Brecht. I dag läste jag recensionerna och upptäckte att jag nog inte hade varit på samma föreställning som recensenterna. Tänk vad man kan uppfatta konst olika.
Grannen var här i dag och berättade att hon ska sälja sitt hus. Skit också, då går fastighetsskatten upp som ett brev på posten. Sönerna säger som Tommy och Annika - tänk om det kunde flytta in någon med barn, pojkar, i 8 års åldern. Nu är det bara flickor i alla husen och de har en pakt. Små pojkar gör sig icke besvär.
Läste om svan-tanten i dag igen. Alla förfasar sig över att hon hade svanar hemma. Tänk vad media kan lämna uppgifter ute som skulle göra bilden lite djupare än "en galen tant med elva svanar hemma". Min syrra känner svan-tanten. Hon är genuint engagerad i svanarnas väl, tur att någon är det. Förut har hon lämnat de skadade svanar till en organisation med stöd från samhälle, veterinär och polis. Nu har lokaler och bidrag dragits in och hon har ingen att lämna svanarna till längre. Viljan att hjälpa hade dock inte dragits in.
Jag tror att min dator är en hon. Känner det bara på mig, man skulle ju aldrig ha så här mycket nytta av en man. Snygg, smart och drar in pengar - måste ju vara femininum.
Jonas Wahlström får behålla sina kubanska krokodiler. Hillary och Castro har det tydligen för trångt, enligt djurskyddsmyndigheten, men Jonas säger att de stor trivs. Vem är det som talar krokodil språk och har kollat upp detta? Vi såg dem ju live här om dagen, eller live och live föresten, de skulle precis lika gärna kunna ha varit uppstoppade ... de kanske var uppstoppade?
Aj aj aj va ont det måste göra i tuttarna Anja. Det är mycket i sport man inte för står sig på
Vi gick på skansen. Kolla djur, en säl, fika, klättra på lekplatsen, en varg, mer djur och gamla hus, mer fika och tillslut terrariet. Från terrariet kunde vi se hur två killar i 12 års åldern råkade i bråk. De var bröder eller bästisar från början men de brakade i allafall samman. Två coola killar med lågt sittande häng-brallor som, mitt i stridens hetta, båda två tappar byxorna och plötsligt finner sig stå i bara kallingarna mitt framför ett panorama fönster till allmän beskådan. En av dem måttade en spark, men hamnade naturligtvis pladask på marken med byxorna som fotboja. Snöpligt killar! En riktig heldag. Efteråt frågade jag mina barn vad de tyckte var roligast att se på skansen? ? bråkkillarna utan byxor. Sorry Jonas! Sorry sälen, vargen, mini getterna, fjällkon, älgen och alla ni andra!
Vår tecken; har hittat några. Rullatorerna har fått komma ut på promenad och står fast låsta i långa rader på öfvre Östermalm. Alla kontorisar har lämnat fikarummet och satt sig med en wrap på Dramaten-trappan. Hund- och korvmojsskiten har kommit i dagern. Bilen behöver sig en omgång ... den var röd, om någon undrade.
Kavalleriet tänkte jag på. Vi åkte förbi en skvadron små beväringar som fick en ridlektion och kom att tänka på: 1. Varför finns dem, kavalleriet alltså? inget krig någon stans utkämpas väll till häst längre. 2. Varför har de valt ut dem som uppenbarligen har hästskräck till denna onödiga uppgift? Jag tycker att alla militärer är onödiga men iallafall ...
Viking Lines båtar: Amorella, Cinderella, Gabriella, Isabella, Mariella, Rosella när kommer Salmonella? Kommer de att ha ostron-frossa och kyckling-sushi?. Tänk va mycket dumt man går och tänker på.
På Ropsten hade någon satt en skitful rondellhund. Nu är det någon som har ställt dit en, betydligt snyggare, rondell-T-rex som är i full färd med att äta upp rondellhunden. Tyckte den var humor!
... på rumpan framför en dator i ett streck, med samma skor - samma svettiga skor. När, äntligen, sista korret var skickat så passade jag på att hjula lite. Vet inte varför, har man kunnat låta bli hela livet så ska man kanske inte börja vid 41. Smidig och grasiös som ett kassaskåp. Nu värker det i handleden - fast det kan ju vara datorns fel, vi säger att det är "mushand" och inte dummhet som orsakat skadan. Nu ska jag sova några timmar och, absolut, vädra fötterna innan det är dax igen. Skittrist att blogga om 15 timmars jobb pass, om man var polis eller brandman kanske men ... layoutare av årsredovisningar ... zzzzzzz! Jag får börja hitta på roliga saker jag gjort på jobbet, ska bara sova lite först.
... och en dag när jag tittade ut så var det vår. Väckt ur dvalan. Snödroppar, högar av svart grus blandad snö som smälter i raketfart, hundbajsar i massor, ett himla liv på fåglarna utanför och centrum-värden berättade att i dag hade han lämnat långkalsongerna hemma. Kan det bli mer vår?
Jag började genast längta till landet. Båten. Undrar om Per lämnade kvar något tegel? Bryggan, finns den kvar? Så här fint och vårigt såg det ut på hitta.se men när jag kollade in web-kameran som sitter och sänder live från grann ön så var det slut på vårkänslorna. Svart som en kolsäck.
Ola vann! han är rar och trind ... inte lika trind som en del andra - rena tjockhult. Tant Tommy fick inga röster - stackarn. Eleverna i klass 5B räckte inte för en resa till Finland. En hel bunt tvålfagra 20+ pojkar fick känna sig second best. Men Ola, är man kort ska man väll inte ha vida brallor som väntar högvatten?
M har haft två av klassens snyggaste tjejer sovande över, eller sovande föresten ... Nu var han i allafall så trött att han somnade efter andra låten.
För ett tag sedan skrev jag ju och klagade på att det inte fanns något vidare kafé utbud på ön. Nu är det kafé explosion. Vi har bara hunnit testa ett av dem och det var förskräckligt. Återkommer med rapport. En klädaffär har öppnat också. Enligt annonserna, med kläder just för - MIG - medelålders kvinnor i farten. En "Dressman" för mogna flickor ... Hmm, tror inte jag överger Myrornas och HM ännu på ett tag.
Det kan inte bo många i Lindesberg ... näää för de bor alla i Stockholm. Om alla Lindesbergare som bor här, skulle flytta tillbaka så skulle Linde bli Sveriges mest tätbefolkade stad. En kompis till mig, eller faktiskt flara, kommer just där ifrån. De hejar alltid till höger och vänster och har små tecken för sig. ? Vem va det? säger man. ? polare från linde, är alltid svaret. Pratar man om någon kändis så ... ? ja och hans flickvänns mamma bor faktist i Linde. Jag ska fan börja räkna, vi måste vara uppe i tusentals.
Fick höra en sjuk historia om en guss. Hon hade syster och mamma men ingen pappa. I vuxen ålder blev hon kontaktad av en kille som sa sig vara hennes halvbror. De träffades och fann snart att de hade ännu fler halvsyskon ... närmare bestämt 17 st. Det fanns ännu fler men några bodde i utlandet eller var inte myndiga eller inte erkända. Vad gör man när man plötsligt har fått en hel drös syskon? - släktträff. Massor med kusiner hade det blivit också och alla hade jätte kul. Pappan blev också inbjuden att komma men dök aldrig upp. Han hade aldrig haft någon egen familj utan bara rest runt med sitt dansband och (inte bara spelat) nu bodde han ensam någonstans. Tänkte mig, han Skarsgårds-grabben från Lennartz-serien när jag hörde detta.
Surr - akta dig för Arn bara - du blir fast i veckor. Skulle hälsa och säga ... Kitzbyl, åsa
Kusinerna sitter och dricker choklad ... - jag vet hur det blit barn. - det vet väll jag också. - ja ha hur då? - man tar ett mamma ägg och ett pappa ägg, så sätter man ihop dem i en burk. - nähä! så är det inte alls. pappan stoppar snoppen i mammans snippa. - blääää! va äckligt. så är det ju inte alls. - sen kommer babyn ut ur snippan också. - fy va du ljuger. mamman åker ju till docktorn, när hon blivit tjock, så plockar docktorn ut babyn genom magen. - ... föresten heter det inte gagelad, det heter uböj!
Dags för en ny helvetesvecka. Slutspurt på årsredovisningarna, stämmorna står för dörren. Har jobbat uthyrd i dag och har då haft "Kalla det va fan du vill" att lysna på. Jätte rolig. Skrattade högt så att alla mina temporära kollegor trodde att jag var en psykopat. De frågade inte ens om jag skulle hänga med på lunch. Föresten var boken så rolig att jag glömde att äta. Sanna Pärsson läser ömsom på skånska, ömsom på invandrar svenska om en Iransk familjs försök att passa in i Sverige. I morgon ska jag fortsätta med The Jane Austen book club, vacker men lite trälig att hålla tråd i, medan man pillar med noter och kassaflöden.
ja, jag erkänner, jag gillar inte sport. Har ibland dåligt samvete för att jag sabbar för mina barn. De borde springa, åka skridskor, skidor, spela fotboll, hockey, bandy, handboll mm. men nej. Har försökt med simning, men jag börjar alltid frysa och vill bara gå i varma dushen. Skridskor har jag alltid hatat och har helt omedvetet lyckats överföra detta på mina barn. Skidor utför är kul men lixom inte tillräckligt för att det ska vara värt pjäxor, skidor, lift-kort, resor mm. Jag red när jag var yngre men det verkar inte vara grejen för mina grabbar. Hästar är bra men motorcycklar är bättre. Den ena sonen vill köra cross - fin fint, en sport vi båda kan gå loss på. Hur lätt är det att hitta en närbelägen crossbana? Finns ingen. Det fans en på landet, men den har militären stängt.
Jag läste i tidningen om en kille som fått sin barndom förstörd av sin fanatiskt skidåkande pappa. Han hade tvingat ut grabben i skidspåret och det var det enda han mindes av sin barndom. Det gjorde mig lättad. Något mina barn aldrig kan anklaga mig för i allafall.
Apropå sport så såg jag Stefan Holm på TV. Inte konstigt att han kommer över allt, han har ju vattenskalle. Han har ju proportioner som en baby. Får han bara över huvudet så följer ju kroppen efter.
Nu har jag lagt sidorna på en extern server, så får vi se om det blir bättre. Har redan skaffat en annan blogg att byta till om det fortsätter att strula. Man vill ju inte lämna i första taget när man nu har hängt med så länge. Lite fäst vid den och vill ju kunna spara alla goa kommentarer man fått och alla tankar man haft. Det blir ju som en dagbok och dem kastar man ju inte bort. Fast man kan ju kanske spara på något sätt och sedan fortsätta på en ny. Vi får se.
I går var min kusin här på middag (en av kusinerna). Han är ensamstående med tre egna barn och en 4 månader gammal fosterbaby, som han haft hand om sedan hon föddes. En liten flicka vars föräldrar tyckte att droger var viktigare. Stackars föräldrar som går miste om ett underverk för att deras sinnen är förblindade. Stackars kusinen som, nu efter 4 månader med underverket, är livrädd att föräldrarna plötsligt ska ta sig i kragen och vilja ha henne tillbaka. Den som det är minst synd om, just nu i allafall, är en 4 månader gammal baby som ler, joddlar och inte vet något om världens onska. Älskad av alla sina nya syskon och sin fosterfar.
Det var meningen att de sportlovslediga barnet skulle testa rodel men han ville inte. Vi fick ställa upp och vara de töntigaste föräldrarna i hela rodelbanan - Det var skitkul! Hjälmen var snygg också - orange. Två rara gubbar blev eld och lågor när vi visade intresse för rodel. Det verkade som en sista utpost som kämpade för sin fortlevnad. Hur kul som helst och absolut en udda sport, alla borde pröva. Det var lite töigt i banan vilker gjorde att det inte gick så snabbt, tack för det, kan bara tänka mig vilken krydda det blir när det fryser på lite.
Jo jag klagade på biobesöket från tidigare inlägg. Då fick jag ersättningsbiljetter och ett ursäktsbrev. Nu är jag en lyckligare biobesökare och kommer att gå dit igen. Det lönar sig att klaga.
Jag hittade glasögonen. Låg bakom soffan. Bra ställe för brillor som jag skulle ha behövt i flera veckor med små små siffror. Man kanske skulle städa lite oftare, men det är ju så satans tråkigt.
Med Glasögonen på plats såg jag att marsvinet hade munsår. Googlade på det. Mun-svamp. Det får dom av att äta sura saker. Mina älskar apelsin. Man skulle blöta upp, pilla bort och smeta på Pevaryl, mus-svamps-kräm i dubbel bemärkelse alltså. Marsvin gillar att bada lika mycket som katter, men när de nu ändå skulle blötläggas passade jag på med både schampoo och balsam. Nu har jag två ovänner, de ser ut som mick-muffar som sitter i sin bur och hatar.
Det heter inte "kris" längre, det heter "utvecklingsfas". Vad ska man bli när man blir stor? När blir man stor? Blir man det någonsin? Livet är toppen och ändå har man någon knasig lust att vända allt på ända? Flytta, säga upp sig, studera, skaffa moppe ...
Nu är "fasen" över, men jag kan inte sluta skriva.
