Ö-rapporten

Man har rätt lite att berätta. Sitter hela dagarna och stirrar på tabeller på dataskärmen. Jag har dock försonats med dem sedan CS3 - hallelulia för tabell styles! Nu känns de rätt medetativa medan jag har ljudbok att höra på. Ganska ointressant och medetativ den också, minns inte ens vad boken heter.

De gånger jag har umgåts med folk har jag lyckats säga grodor så nu är tre arga på mig. I går hade vi grann-frun på middag. Hon är gammal och ensam, så jag har kompenserat lite för grodorna.

En kär väninna fyllde år i dag och vi gick på Prinsen - mmm biff rydberg! jag kan aldrig bli vegetarian.

Minstingen har en lös tand och på fredag har vi varit husägare i nio år.

Sedan bilden på sacraldermoiden har jag inte kunnat titta på min egen blogg för den var så äcklig. Stackars syrran, hon har en riktig sacraldermoid och jag avundas henne inte.

Körde nyss sonen till en kompis och passerade då ett väg där jag för några år sedan råkade ut för något ytterst märkvärdigt.
Det är en vanlig väg, inte märkvärdig. Här ligger några hyreshus, ett par små hus och sist på gatan två gigantiska villor.
En tidig morgon för 4 år sedan kom jag körande just här, på väg att lämna barnen hos dagmamman, då en GIMP plötsligt kommer ut rusande ur en av dessa giganto-villor. Gimpen sprang sedan det snabbaste gummi-dräckten höll till genomfarts-ledens busshållplats. Jag har aldrig sett en gimp förut, mer än på bild, så jag höll så när på att krocka med bussen.
Sedan dess kan jag inte åka förbi dessa hus utan att fundera över vad som försegår där inne. Var det en han eller hon gimp? Varför så bråttom? flydde den eller var det bara bråttom till bussen? Var har man buss-pengarna när man är helt täckt med åtsittande gummi? eller finns det fickor bakom blixtlåsen? Hur får man på och av dräkten, puder eller gel?

Jag har lånat bilden på nätet.

Förra året hade vår söta men något IQ-befriade granne tappat bort sin plånbok. En man ringde och sa att han hittat den och undrade om hon kunde komma och hämta den. Han uppgav gimp-adressen. Som tur var visste hon inte var gatan låg utan frågade mig om vägbeskrivning.
- Du får absolut inte gå dit själv, jag följer med och så går vi inte in, han får komma ut med plånkan till gatan.
Det visade sig att mannen var nyinflyttad och aldrig hade träffat förra ägaren. Jag ville så gärna fråga om han hittat någon tortyrkammare i källaren men vågade aldrig.

Hunden är vuxen - hon har fått nytt foder, vuxenfoder.
I stället för junior står det nu adult på säcken - stort.

... men för fan inte i januari!
Det ska snöa och vara sol. Sommarkvällar kan det få regna, medan man tar sig ett kvällsdopp.
Igentligen ett skitonödigt inlägg, vädret kan man ju prata om med grannen typ, men jag hittade en så härlig bild från i somras.

Tack Mikael Blomquist och Lisbeth Salander för att jag har fått vara er vänn en tid, men nu är det slut. Det känns tomt och öde utan er , fick dessutom en påminnelse från biblan att vår tid tillsammans obönhörligt är över.

Nu är det mycket jobb, där av tystnaden. Tänk att logistik ska vara det som upp tar ens hjärna till största del. Trist. Har M nycklar så att han kommer in efter skolan, fan, glömde att tina mat till matsäcken, HUNDEN - helvete, glöm inte marsvinen och fiskarna. Mitt i all logistiken dyker ord som "hyponevrokustiskadiafragmakontravibrationer", "fekal vomering" och "sacraldermoid" upp i huvudet. Jag har nog fått en släng av torets tror jag.

 

Det är snart dax att välja skola för E och jag har dåliga vibbar mot den helt logiska skolan där storebror redan går. Skulle vilja att de båda två bytte till en mindre skola där fokus inte låg på klädsel. Byxhäng är viktigare att att ta itu med än mobbing och anorexi - hmm. Här lämnas barnen av rakvattensdoftande kostympappor i sportbil och hämtas av nagelskulpterade mammor i suv. Samtidigt känns det som ett nederlag att de ska få vinna. Nää det får bli lämning i lånkisar, nattlinne, gummistövlar och regnrock i fortsättningen också.

 

Smet från jobbet en stund i dag för att handla åt gammelmormor. Jag köpte semlor. Sen fikade vi och jag försökte äta semlan ... bläää. Jag blev lite sugen när jag läste carinas blogg men huu, jag är ingen semeltjej. Gammelmormor där emot, som är så liten som en fågel, åt både sin egen och min semla. Hon äter nästan ingen mat, men när man har med sig bullar och sötsaker då går de ner. Morbror blir sur på henne och vill att hon ska äta riktigmat, men va fan gör det när man är 95. Barnen tycker som mormor, skit i maten - labba hit efterrätten, och då finns det anledning till tjat.

Bort opererad sacraldermoid, snodde bilden på nätet, morsning.

Sonens kompis är här igen - alltid på pankaksdagen ... hmm undrar varför.
Han bara stannar kvar lixom och frågar aldrig om det är OK. Det gör ingenting igentligen, ugnspankaka är inte så betungande och det finns gott om den, men han har så dåligt bordsskick att man tappar aptiten.
Jag kom föresten på varför han inte gillar mig, jag brukar säga åt honom när han ligger på bordet och skyfflar in pankaka efter pankaka med kniven, rapar eller slickar av syltskeden och sedan stoppar till baka den i burken.
När han har avverkat middagen vill han genast att man ska köra hem honom. Dessutom säger han aldrig tack. Jag låtsas att det inte gör något, men fan vad irriterande det är.
Stackars unge, det är ju inte hans fel att han inte fått lära sig. Man vill ju att andra människor också ska tycka att ens barn är bra och därför tjatar man på dem att säga tack, vara artiga, sitta ordentligt vid bordet, mm.

M: Det är ensamt att bli gammal.
S: Stackars dig.
M: och tråkigt. Jag vill inte finnas längre.
S: Stackars dig, vad kan jag göra.
M: Slå ihjäl mig.
S: Ledsen mormor, jag kan inte tillgodo se den önskan.
M: Varför det?
S: För att vi tycker om dig och vill ha dig kvar.
M: Vad ska ni ha mig till? föresten, det blir kanske slabbigt.
S: Vad?
M: Ja, att slå ihjäl mig.

"Italienska stilmöbler" är ett av mina favorit sökord på Blocket.se
När jag hittar en sån här praktpjäs brukar jag "tipsa en vän!" som sedan oroligt mailar tillbaka och undrar om jag menar allvar. Kolla in denna inredning, och inte bara stilmöbeln ... spana även in tavlan man anar i spegeln.


Stiger man in i den kommer man inte till Narnia utan till Willy Wonkas fabrik.

jag ska få gå och titta på henrik schyffert på china i vår. Jippi. fick det av maken i födelsedagspresent.

Har skolkat från bloggen. Kunde bara inte slita mig från "flickan som lekte med elden".
Jag har inte haft någon fritid alls för den var så spännande. Nu känns det lite tomt, fast jag har del tre i beredskap. Tänkte först bara tala om för familjen och er andra att jag fortfarande finns till.

Apropå familj så var vi hemma hos en av mina kusiner i helgen. Vi blev lite vin-skräniga och började tala om familjen. Vilken skandalfamilj man är sprungen ur. Skulle lugnt räcka till en egen trilogi. Självmord, pedofili, triangeldramor, utomäktenskapliga barn, kusin-giften, arvstvister, svindleri, misshandel, alkoholism och knark. Vojne vojne.

Nu har jag börjat födelsedagen med en gynekologisk cellprovstagning och sedan med att bli duktigt utskälld av en alco-gubbe. Jippi, nu kan det ju bara bli bättre.

fiskar lite efter gratulationer bara ... he he
Misströstade lite i dag när jag kände mig i minoritet. 3 killar och så jag. Sen kom jag på att hunden är tjej. Måste nog adoptera en dotter, annars kommer ingen att sjunga och komma med frukost på sängen.

Maken är sjuk igen, förkyld.
Han stönar och stonkar så mycket att jag har fått flytta in i gästrummet för att kunna sova alls.
- kan du komma med mackor och te? kan du komma med pepparkakor och alvedon? kan du kolla om jag har feber? Stön stonk stonk!
Han berättade helt alvarligt, för mig, att han nu förstod hur hans mamma kände sig när hon låg på sjukhuset.
- Men, din mamma låg ju på sitt yttersta och dog på sjukhuset älskling, du har 37,7 i temp.

I går skulle vi hämta yngste sonens bästa kompis i hans skola, (bästisen är ett år äldre och går redan i storskolan).
Han spelade fotboll på gymnastiken och det saknades en i hans laget. Läraren föreslog att E skulle hoppa in och spela på bästisens lag. ? Nää han är jätte dålig på fotboll och så går han bara på dagis fortfarande.
E stod som förstummad, hade detta kommit ut ur hans bästa kompis i hela världen? Sårad vände han och gick där ifrån. Han grät och grät.

I dag hade äldste sonens klasskompis, som frekventerar vårt hem titt som tätt, sagt till M " jag tycker din mamma är gammal och ful"  (mamman det är jag). Skit unge, och den bjöd jag på middag i går. M var mer arg än sårad.

E´s kompis hade varit ångerfull och gråtit hela natten. I dag bad han så väldigt mycket om ursäkt för att han hade sagt så dumt och så var allt bra igen.

Men M´s klassis dröjer det innan jag bjuder på pankisar igen.

Den här häst-lampan stod i en butik på karlavägen.
Den är 210 cm hög (naturlig häst storlek) med en liten lampskärm på huvudet. Hur cool som häst ...he he
Den är säkert satings-dyr annars skulle jag köpa den åt morsan, hon vill ju ha fler hästar och ljus behöver man ju när man blir äldre. Den skulle passa jätte bra i hennes lilla lilla stuga.

Och när jag ändå kollade efter lampbild hittade jag den här ....

Nu har jag och mamma varit på bio och sett Arn ... nääää! Sorry grabben.
Åh vad det är trist att ännu en gång säga - boken var bättre.
Saladin var lite läcker, Magnus och Birger Brosa snackar eken, Knut Eriksson - skitig hevy metal snubbe och varför en meningslös berättarröst i början? Arn ser korkad ut, fast han rider bra. Mamma och jag försökte räkna ut åldern på arns häst. Vi kom fram till att chamsiin måste vara över 25 år i slutet av filmen - rekord för en stridshäst.

Ja ha vänner,
det var den sista delen i följetången. För dig J (T), som var med på larsbergsvägen, kan jag skriva några fler kapittel senare. Sanningen är nämligen att det var många fler djur än vad jag har fått rum med här. Vi hade en gris i köket, två höns och en tupp i badrummet, massor av möss, råttor, kaniner och marsvin i olika omgångar. Häst, dock ej i lägenheten, fast vi hade en kalv en gång - Dorabella -, ett får till som hette Fanny, paddor, ödlor, ormar, duvor. Mamma var faktiskt den som var den största samlaren. Hon samlar fortfarande fast nu är det nästan bara på hästar, sju stycken. Om man ska ta med syrrans samling blir boket tjock som rödeorm. Tama rådjur, korpar, hägrar, getter oj det är ingen idé att ens försöka med hennes samling.


Kakan

Nu var det trångt hemma. Sex hundar, en kanin, en undulat, två sköldpaddor, en mus, en fisk, en papegoja, ett marsvin, ett får (fast Dennis bodde ju inte hemma) och en katt.
Mamma suckade och stönade, fast jag skötte faktiskt alla som jag lovat så hon sa inget.
Det var då Hugobardun kraschlandade på balkongen. En silltrut, stor som en albatross, satt plötsligt på
balkongen, vimmelkantig och med öm vinge.
Jag fyllde badkaret och bar in honom i badrummet. Hugo plaskade nöjd omkring i badkaret och åt upp sköldpaddornas strömmingar.
När mamma kom hem från jobbet, trött och frusen, gick hon raka vägen in i badrummet för att tappa upp ett hett bad åt sig. Hon gick in, och så kom hon ut igen med handen om sin blödande näsa.
- Nu får det vara nog! skrek hon.
- Han är inte tam ännu, sa jag.
- Ännu!? Så här kan vi inte ha det. Vi får flytta ut på landet, sa mamma.

Så fick det bli. Vi flyttade ut på landet, och sedan dess har samlingen utökats med både det ena och det andra, men det får jag berätta om en annan gång.
Hej då!

Vaknade upp, kissnödig, till mörka moln, snö och tjutande vind.
Låg en stund och förbannade mitt nattliga te-drickande. Hörde mamma, 63, fara iväg med båten över viken, hon ska släppa ut hästarna. Djävla skit-kärring! kan hon inte be om hjälp, det bor många på armslängds avstånd från stallet, i allafall på rätt sida av vattnet, men ingen är betrodd. Nu såg jag för mig hur båten skulle vara borta medan bilen stod kvar på andra sidan. Kvar i de blygrå vattnet ligger bara ett par ridstövlar med plastpåsar i.
Tillslut gick det inte att hoppas att kissnödigheten skulle gå över.
Båten låg där på andra sidan och bilen var borta - puhu!

Det var jätte fint så fort vi hade eldat i spisen och satt på oss alla lånkisar, täckbrallor, mössor och vantar vi kunde hitta. Pulka och hundpromenad. Över oss seglade två korpar och en enorm havsörn.

Här kommer, bara för O & O, fortsättningen - för att godnattstunden ska bli lite längre. Många kramar s

---

Det kostar pengar att ha så många djur. För att få ihop till mat till alla djuren ordnade jag visning av - Larsbergsvägens eget Lill-Skansen -. Inträdet var två kronor och för det fick man sköta och gulla hur mycket man ville.
Några kompisar som alltid velat ha en hund, men aldrig fått någon, hjälpte mig att gå ut med Micky. Allt gick så bra, sa de. Micky hade träffat en kompis, en lång hund med korta ben. De hade haft så roligt att hon knappt ville följa med hem.
Tiden gick och Micky blev tjock. Hon fick banta, det hjälpte inte. Hon fick springa och motionera, det hjälpte
inte. Micky var och förblev SMÄLLFET!
En dag var Micky smal igen, och i korgen låg det fem lurviga långa valpar med korta ben.
Nu kunde alla som alltid velat ha en hund, men aldrig fått någon, få varsin valp att sköta om.

Självklart J (T), va glad jag blir!

---

En dag när jag var ute på gården för att sköta om Dennis hittade jag en liten smutsig arg pälsboll inne hos honom - en kattunge.
Bonden sa att det var en övergiven vildkattsunge.
- Ta hem den du, här kommer den att få det svårt mot stallkatterna.
Så var jag med katt också.
Den fick heta Lo, för den hade tofsar på öronen precis som ett lodjur. Lo var en riktig buse, fullt sysselsatt hela dagarna med att utforska världen.
Vad händer om man stoppar tassen i brödrosten?
Kan hundar bli arga?
Hur halt är det på fönsterbläcket?
Kan man gå på ett skumbad?
Kan man gå på spisen?
Det sägs att katter har nio liv, och jag är säker på att Lo använde upp sina flera gånger i veckan.

Nu är tiden ur led eller vad det heter. Det kan ju inte vara nyårsdag utan Ivanhoe? då blir det ju fel på hela året.
Jo, vän av ordning, den går ju faktiskt, men bara i trean och den kanalen har vi inte, så nu har en glad make bestämt att det ska bli fotboll på tv hela dagen - fy bubblan.

... var det regnigt men det gjorde inget, vi var ändå inte ute så mycket. En himla massa underbara släktingar och vänner att hänga med framför öppna spisen, engelsk humor-tv, kalkon-middagar och stadsvandringar.



Denna gång bodde vi hos makens två kusiner som har ett kollektiv i ett gamalt jätte hus.
Här bor: kusin 1 som är singel, hennes dotter, 20, med pojkvän, kusinen 2 med man och två tvillingar, 14, samt deras mormor, 70, i några rum bor det studerande och i källaren ska det bli ytterligare en lägenhet.
Inredningen och färgerna är crazy! Rosa väggar, svarta tak, guld detaljer, vinröda draperier, lila möbler, statyer och en uppstoppad, lygande guldsvan i hallen mm.



Enligt traditionen tillbringade jag och barnen några timmar i AflexPalace - fantastiskt ställe, hur mycket knäppa och udda saker som helst. Dessutom tvingade jag dem att hälsa på i en percing studio och nu är jag, nästan, säker på att de aldrig kommer hem med hål i tungan.

Miljörapport: Sedan förra året har de faktiskt börjat talas om "recycling" med betoning på talas.
Konsumtions frenesin är dock total och alla reser som tokingar med flyg kors och tvärs och har inte en minsta tanke på att det är den största miljöboven.