Ö-rapporten

Det hängde en påse på morbrorns dörr, i påsen satt ett svin. Ett marsvin. En lurvig liten misskött stackare som någon hade tröttnat på och av outgrundlig anledning trott att morbrorn skulle ta hand om. Den hamnade här med mina feta korvar. Bad, borstning, pedikyr, mat och dryck. Nu ser den fantastisk ut. Men ... den dricker hela tiden. Man sätter ner en flaska vatten och den dricker tills det är slut. Vad är det för fel? Det kan ju inte vara nyttigt, dessutom är det inte nyttigt för mig som måste mocka buren.

Nu snöar det vill jag lova, men varför allt detta gnäll.
Det är ju fantastiskt med lite urakajpa, det trista är att jag inte står på en stormande klippa vid havet.
Och sedan - varm choklad med vispgrädde och ostmacka.

I går på TV visades en kostymrulle. Elizabeth, om den engelska drottningen på 1600 talet. Många huvuden rullade. Man har ju läst historia i skolan så ett och annat namn var bekant. Det var ju dock ej vår egen historia, Gustav Vasa kan man ju lite mer om. Det visade sig dock att maken, som är engelsman, visste ännu mindre. Han valed bort historia för geografi i skolan. Halva natten satt vi sedan och pluggade engelska kungalängder på nätet för att kunna bräcka varandra. kan konstatera att jag lyckligtvis ej är gift med Henrik VIII, för då hade jag varit ett huvud kort. -jag vann nämligen-
"Ett kungarike för en häst!"

... varför heter det så? Eller hundväder för den delen.
Familjens hund, som torde vara det närmaste varg vi kan komma, vägrar att gå. Hon har tiitat ut och sett snöstormen.
Hon ligger i sängen och tittar på en som om man var idiot när man säger att hon ska ut och kissa. Det borde i allra högsta grad vara dax för det. Släpar ut henne på trappan där hon genast vänder och försvinner som en pil in under täcket igen. Hur stor blåsa har hundar? Eller är det jag som ännu inte upptäckt var hon tömmer den?

Tack o lov att helgen är slut så att det blir lite lugn och ro.
Kalas
Bio
Fotbollsträning
Basketskola
Pulkaåkning
Översovande kompisar
handla
städning
tvätt
och middagsgäster
samt där emellan hundrastning i snöstorm.
phhhuu!

Några tonåringar har brutit sig in i familjens gravkapell, fotograferat kistor samt ett barnlik och lagt ut bilderna, via ett forum, på internet. Tilltaget har dragit dit en massa ungar, nyfikna samt kvällspressen.
Ja ja det är sånt man gör när man är tonåring, jag har själv varit morbid ... eller är ... problemet är ju att allt blir så djävla offentligt med IT. Kvällspressen borde verkligen veta bättre än att leka gravplundrare.
Min farbror, den älsta i familjen, som är mycket traditionsbunden har blivit vild av ilska. Vi andra tar det mera med jämnmod. Dags att mura igen.

Igentligen är det ju omslaget som är roligast.
Dom andra duktiga kan få fortsätta att skriva så kan jag göra omslagen.
Den här deckaren vet jag inte vad den ska handla om, men omslaget är klart.


 

Det var jag ju inte ensam om att ha.
Läste om att piratförlaget letade nya författarämnen och hade startat en författartävling på nätet. Kapitel1.se
Jag kluddade ner ett kapitel och en baksidestext och tryckte på skicka. Spännande, bara att vänta på att bokförläggaren ringer. Jag var rätt snabb att lägga in mitt kapitel så det fanns inte så många böcker på hemsidan ... första dagn ja ...

Förläggaren har inte ringt ännu, det finns hundratals kapitel publicerade på sidan och så många duktiga författarämnen gömda i stugorna så jag blir beklämd. Då får jag väll bli rörmokare i allafall då som jag hade tänkt från början.

Här är länken till mitt Kapitel: http://www.kapitel1.se/sanna-starkie/on

Ja men tänk vilket smörigt yrke. Inspirationsresor, man behöver inget mer än en ibook för att kunna jobba, inte åka till ett kontor. Man behövde ju inte vara en nobel-författare, typ Liza Marklund räcker för mig ... synd bara att man är dyslektiker. Här är det ju toppen med dator, vipps så sitter där ett rött streck under ordet man just skrev och så kommer det upp en lista på fem andra ord som datorn gissade att man egentligen ville skriva. Tyvärr är inte alternativen baserade på att man kastat om bokstäverna utan på att man helt enkelt har stavat ordet fel.

... lågkonjunktur, neddragning, uppsägning, nedgång, orosmåln, tuffare tider och börsras. Låter bekant va? Man kan ju inte snegla åt en tidning utan att bli matad med hur dåligt det går för alla i hela världen. "och sämmre ska det bli, ha ha ha" Jaha, var fan är den där krisen undrar jag? Har inte märkt den. Den finns inte på vägen mellan hemmet och skolan, inte i mataffären, inte på bussen till jobbet och inte på hundpromenaden. Stackars alla som låter sig skrämmas och sover dåligt om nätterna på grund av media-blabb. Klart att det säkert är finnanskris - men ta det lugnt - snart går det bättre igen. Precis som i vanliga livet, ibland går det upp och ibland ner. Skillnaden är att när det är på topp blir man ju aldrig matad med detta. Står det någonsin i tidningen att - Jippi! Sverige är nu på topp, bättre än så här blir det inte, passa på att njuta".

Varför måste man ha dåligt samvete för allt? Jobbar man för mycket har man dåligt samvete, jobbar man inte så har man dåligt samvete för det. Jag har dåligt samvete för att jag borde ha ... bjudit folk på middag ... skickat tackkort. Dåligt samvete för att jag borde ha ... skrivit brev ... skickat presenter ... hälsat på ... fikat med ... ringt upp ... målat en tupp åt. Sen har jag dåligt samvete för att jag borde ha ... städat ... plattat till och sått ny gräsmatta ... klippt häcken och tvättat. Suck!
Jag har INTE dåligt samvete för barnen och djuren - dom är viktigast.

Maken och jag har firat 20 årig bröllops dag i förskott, det är två år dit men varför vänta.
Vi for till Italien, hela familjen, tja hunden marsvinen och fiskarna stannade hemma men "BenTen" fick tyvärr åka med.
Ben är yngsta sonens absoluta favoritleksak, ett måste för hans existens (lite överdrivet men ni hajar). Ben är ca tre cm hög (mini-liten-plutte-grej) och barnet är ... hmm hur ska jag säga ... ganska disträ. För att göra historien kort - Ben är nu mer Italienare.
Vi har sedan vi kom hem försökt ersätta Ben - NO - ingen annan duger, och just den lilla plutte-fjutt grejen visar sig vara ett "collectors item". Man kan köpa den rätta Ben på ebay för ... mycket, för mycket. Ett riktigt I-landsproblem, eller hur?
Jag har lyckats skaffa fram en ny ben från tillverkaren i england och maken, som i och försig iallafall skulle åka till england, har åkt dit för att hämta Ben och kommer hem i morgon kväll. (Ben är gubben i ryggsäcken). Man är ju ett total pucko.

.. som häckner skulle ha sagt. Ja livet lixom susar förbi på räkmackan och ilandsbekymmrena komer och går. Sydkraft har målat fönster och drenerat för det läckte in i källaren och färgen hängde i flak. Sydkraft var en söt tomteliknande man. Jag och maken bestämde oss för att adoptera honom för han var så rar. Jag har adopterat en tant också, en på mormors ålderdomshem. Hon har världens skönaste humor, ingen släkt och värdens sorgligaste historia. När hon var 16 år fick hon barn med en kille. Hennes pappa anlitade en barnflicka som snodde barnet som hon aldrig mer fick tillbaka. Tänk vad mycket levnadsöden det finns. Själv blir man gnällig när barnen har hält ut legolådan över vardagsrumsgolvet, jag skäms.