Ö-rapporten

Halleluja. Lilla söta Mac är åter på fötter efter en omfattande hjärntransplantation. Välkommen tillbaka - nu ska här bloggas!

Hektisk dag som är långt från slut. Började med en syrra som, vid halv åtta på morgonen, undrade om jag kunde hänga med henne till systemet. Stackars småbarns mamma tänkte jag, det har gått så långt. De öppnar inte förrän 10, sa jag, men är det nöd har jag nog en halvtdrucken låda rött hemma. (7.30 är långt framskriden förmiddag för en baybymamma).

Sedan skulle jag äta lunch med en kompis och hjälpa henne att handla barnkläder. Hon är synskadad och ville ha smakråd. Jag tyckte att den snyggaste tröjan satt på en skyltdocka, ingen personal fanns i närheten så vi lyfte ner honom ur montern och strippade honom diskret bakom en klädställning. Då dök det plötsligt upp flera bekanta, som hade hört min röst, och avslöjade oss. Tröjan ifråga fanns det ymnigt av i butiken - skit också.

Syrra nr två ringde mitt i lunchen och undrade om jag, lite plötsligt, kunde åka och hämta en sköldpadda - EN TILL!? - på polisstationen. Arrangemanget var inte helt okomplicerat och visade sig innefatta en vit lögn och en hel del logistik.
Dessutom ringde maken från en skog dit han hade förirrat sig med hunden. -Repet inför kvällens spelning börjar om en halvtimme och jag vet inte var jag är men det har tagit en timme att gå hit - hjälp! du måste hämta mig, sa han. Ja ha så var det med den lunchen.

Jag har kommit på att det vilar en förbannelse över grannhuset.
När vi flyttade in bodde det en gammal gubbe i huset - lite oklart hur gammal men en bra bit över 90. Han satt i rullstol efter att ha råkat ut för en olycka tidigare i livet. När gubben dog sålde hans släktingar huset bums, ingen av dem verkade vilja ha det kvar. Ny, fullt frisk, familj flyttade in och nu sitter frun i den nya familjen i rullstol efter en olycka!!!!!

Åt en massa vego-mat här om dagen och har nu blåsor i munnen. Kan det hänga ihop? Man har ju hört talas om att vegisar blir sjuka när de äter kött men inte tvärtom.

I går var jag, sönerna och kusinen och såg Fares Fares spritt naken! Jag lovar.
Det var dock ett bonus bara.  Allt med föreställningen "de tre musketörerna" på stadsteatern är rock 'n' roll, stort, högt, coolt och mycket FUCK U! Barnen hade ögon och öron stora som tefat i tre och en halv timme och älskade varje sekund. De lyckades fånga trumpinnar som trummisen delade ut i finalen samt fråga en av dansarna om han var bög på riktigt - det var han.
Nu har vi gjort en musketör-spellista på spotify. Maken skulle ha gått med men valde att se coldplay på stadion istället - han var inte heller besviken. Alla glada, lyckliga och trötta.

För alla er med barn i 3 - 7 års åldern (eller 1-99) har jag ett tips
Tipset heter "Godnattsagor om Anders, nästan 4" av Kerstin Thorvall.
Den är toppen fast jag i vanliga fall inte kan med Thorvall. Det bero på att jag en gång var kompis med hennes son. Han var/är en fantastiskt trevlig snubbe men hans mamma ... huuuua! När jag tänker närmare på saken kanske det är han som är Ander i boken.

M - stor kille började fyran i måndags - mellanstadiet.
På uppropet var det en av de nya killarna som inte vågade sig in i klassrummet. Han kom lite försent, alla satt redan där inne och fröken hade börjat uppropet. Han fick magknip och sprang hem.
M, som jag nu har upphöjt till hjälte status, var bekymrad över sin blivande klasskompis, som nu antagligen satt hemma och våndades inför nästa dags skolgående. På kvällen ringde M, med hjälp av nya klasslistan, upp sin blyga klasskompis och sa
- hej, jag heter M och går i din nya klass. Hoppas du kommer till skolan i morgon, vi sitter vid samma bord så du behöver inte vara rädd.
Torsdag i dag och M har nästan en ny bästis.

Det finns ett kärr på ön, vid kärret finns en koja för fågelskådare och i kojan finns en bok att skriva fågelobservationer i. Boken visade sig dock inte bara innehålla just detta utan en hel del annat. Den var som en brev novell med hemliga kärleks möten, avsked, frustrerad pubertet, lycka och olycka. Jag kanske skriver en novell och snor lite ur den.

Det finns saker man inte kan göra när man är över 40. Plocka ögonbrynen och beställa på krogen till exempel.
Mysmiddag med maken på krogen. Man vill ju vara lite snygg och tänker att man ska se över de buskiga brynen - utan brillor ser man inte att plocka, med brillor ... tja det säger sig själv, brillorna är i vägen.
Så kommer vi till krogen, dimmad belysning, tjusig meny - sabon 8/12 (liten text för de som ej är grafiker) och helt hopplöst att se skillnad på "råraka" och "räkor" mm. Till 20 års jubilet ska jag komma ihåg att ta med ficklampa och förstoringsglas.

Bröllopsdag!
19 år, inte illa, men det är rätt enkelt faktiskt. I bland avskyr man varandra och sedan skrattar man åt det - tillsammans.
Presenter är inte min starka sida. Svåra att hitta på - ännu svårare att få - det kan bli så fel och blir det oftast. Maken hade, omtänksamt, köpt mig en tekanna för han vet att jag är en seriös tedrickare.
- Nu kan vi kasta den gamla fula kannan, sa han.
Den nya var fin - svart neutral helt vanlig tekanna - och jag blev besviken. Han känner mig inte efter 19 år. För att förklara min reaktion så att han skulle förstå, sa jag:
- Min gamla tekanna är en 1962 Fender Stratocaster original och den du köpte är en Ibanez. Sen skrattade vi litetill.

Nu är sommarlovet slut och, som det verkar, även sommaren. Lånad dator så nu kanske man kan skriva lite igen då och då.