Ö-rapporten

Vi blev lite inspirerade av Globen-hundarna och drog till skogs för att öva "gömma - sök".
Det går till så här. X tar en smarrig bit hundgodis med sig och gömmer sig, medan Y håller hunden och rälnar till 40. Y släpper sedan hunden och säger typ ... "sök X!" Först försöker hunden få syn på X, när detta inte lyckas försöker den höra X, som måste sitta tyst, tillslut tar den förhoppningsvis till nosen och hittar X i ett naffs.
Så dock icke vår IQ-befriade byracka som sprang runt och tittade upp i träden, när hon där inte fann vad hon letade efter, vad det nu kan ha varit, så gick hon och badade.

Varför blir jag alltid tårögd när det kommer in en massa små hästar i Globen? Detta känns dessutom som en upprepning. Måste kolla om jag skrev likadant efter förra årets Globen Horse Show.
Behållningen i år var när våra ryttar-ess skulle visa vilken pli de hade på sina hundar. ha ha. Hoppryttar-laget mot Dressyrryttar-laget. Man kan ju gissa att någon som kan få en 800 kilos häst att gå i piaff och passage lätt kan få sin jycke att springa genom en tunnel - Nä! Hoppryttarna klarade sig ganska bra medan dressyrryttarna led totalt nederlag. En av dem blev till och med tvungen att bära sin jycke runt banan.
Annars var Globen SOS - Same old shit. Tornerspel, shettis galopp, utklädd ridskola, tomte med fallabella i paket, slut!

Nu har årsredovisnings säsongen börjat så smått och min inhyrningsarbetsplats i stan kallade. Jag som vanligtvis sitter ensam hemma och jobbar tycker att det är toppen att få sitta bland andra människor - jippie. Men ack o ve, när jag kom dit hade min arbetsplats flyttats till ett ensligt hörn dit ingen kommer. Det blir antagligen en hel del häng vid kaffemaskinen, fast jag ej dricker kaffe.

Min Eurocard räkning från USA-resan har kommit. Konstigt att man lixom glömmer att varje siffra på prislappen måste multipliseras med 7. Den var dyr men det gör inget, är faktiskt ganska stolt. Jag brukar nämligen aldrig handla något.


Mitt gudbarn önskade sig en tröja från en speciell butik som bara fanns i USA. Nu råkade det ligga en sådan precis bredvid vårat hotell så jag gick in och köpte önsketröjan. Dagen där på blev jag tvungen att gå tillbaka och handla för xxxx:-, visade det sig. Det var de mjukaste kläder jag har känt. Som en bommuls-dröm att ha på, mjukt fluff. Nu har jag sett en hel drös med människor som har samma fluff-tröjor. Måste ju altså ha varit i staterna.
I Ed Hardy butiken på Melrose Avenue hade det tydligen också handlats för en ansenlig summa. Bland de sista Michael Jackson gjorde innan han dog var att handla i samma butik, de ni!De måste ju höra till meriterna annars tycker jag att Ed Hardy är rätt uttjatad.

Sköldpadsskit luktar illa!

... så jag började på en novell. Den ska kanske broderas ut lite ... eller inte, vi får se.

Det är nu konstaterat - vi hade grissjukan. Skönt så slipper man oroa sig för den mer.
Testet gick till så att doktor Susanne stoppade en tops i näsan och dagen där på ringde hon och sa att det var grissjukan. Lätt som en plätt. Ingen av oss blev dödligt sjuk. M var sjuk i en vecka, lillbrorsan i 3 dagar, jag och maken hade huvudverk i en halv dag. Mycket snack för ingenting! Min subjektiva mening - ta inte sprutan, lite grissjuka ska en människa tåla. När man har haft den kan man aldrig få den igen. Och framför allt - räds inte julskinkan!

Nöff nöff!

Kusinen som jobbar på MTV ringde och behövde barn till en inspelning. De skulle prova olika PSP-spel och sedan berätta vad de tyckte. Kan det bli mer passande, MTV, TV-spel och ledigt från plugget - gissa om de ville.
Vi ville ha med oss kusin N men hon hade fått grissjukan.
I morgon är det inspelning och son 1 med två kompisar ska med. Det ska bli jätte spännande, även för morsan. Var lite orolig för vad fröken skulle säga, nu när vi varit sjuka och lediga så mycket, men hon tyckte absolut att man lärde sig mer av livet än av skolan ... vet inte hur rektorn ställer sig till det utlåtandet.

Vi skulle rita och alla papper var slut. Kom då på att i källaren fanns en låda med gamla block, pennor och färg från skoltiden. Det fanns det, när jag väl lyckats gräva fram lådan, där fanns även mina gamla skolkataloger. Shit va kul det är, man måste spara skolkatalogerna - kom i håg det barn!
Eric Gadd (som inte hette det då), Wille Crafford, bröderna Scocco och en massa andra blivande kändisar som små skitungar. Skurkar också, vad sägs om Trustors egen Joachim Posener som 16 åring. Yvonne, som nu jobbar i konsum, och Mattias, som nu är dommare, gick båda på So - tänk va olika det kan bli. Dessutom hittar jag en hel drös med folk som inte finns alls längre pga sjukdom, sprit, knark, tsunami, motorcyklar mm.
Barnen var sura -Sluta med det där nu, kom och rita istället. Det blev inget ritat för mig, men jag tog med mig katalogen till konsum dagen där på och visade dem för Yvonne.

Båtarna skulle upp. På grund av mycken tidsbrist och ett väldigt lockande kollektivkörfält, började vi vår resa till landet i en polisspärr. 1000:-, tack så mycket. Som tur var ville polisen bara komma åt våra pengar och struntade i moralpredikan. Vi fick därför snart åka vidare och han med passbåten. Sedan fortsatte dagen i samma anda. Hunden rullade sig i rutten fisk, slipvagnen spårade ur och jag fick klä av mig och hoppa i vattnet för att försöka rädda den (det var kallt!), medan maken fick bada helt ofrivilligt med skor och allt.
Nu är vi tillbaka hemma - hunden är badad, jag är uppvärmd och maken är torkad. Och helt ofattbart är också att båda båtarna nu ligger på land!

Varför får inte alla Tamiflue? Yngsta barnet fick det - vipps! Frisk på tre dagar. Den äldre sonen, som ej fick Tamiflue, är sjuk ännu. Över en vecka nu. Föresten tror jag att det är något lurt med mass-vaccineringen. Propaganda. Bättre att härda sig lite och stå pall bättre nästa gång.
Dessutom säger konspirationsteoretikern i mig att staten håller på att, hemligt, försöka chip-märka alla barn. Alternativt har läkemedelsbolaget en kniv på deras strupe. - Köper ni inte 5 miljoner doser nu så släpper vi mjältbrand på er nästa gång.

Med dagens SvD kom en bilaga, A PERFECT GUIDE. Den luktar SEKT på långt håll tycker jag. Framgångsrik, frisk, rik, rätt investerad, proper, vit, ren, stark, asketisk, skräddarsydd, lycklig, lycklig, lycklig ... hysteriskt lycklig ... eller?
Jag har panisk fobi mot sekter. Fobin grundar sig på en bok som jag läste för många år sedan, "Mångudinnans barn" hette den. Mycket bra och spännande ... men hemsk.
I alla fall, vid närmare granskning visar sig bilagan handla om fondsparande, tänk va fel man kan ta. Fast L. Ron Hubbard's pajsare kanske ändå är nya förvaltare av någon Globalfond.

Nästa unge med grissjuka. Två sjuklingar hemma. Nu har vi fått Tamiflue, eller fått o fått föresten, 20 tabletter kostar 500:-. Dyrt att vara krasslig.

"Botox on the beach" står det på skylten. Efter en dag i solen kanske man känner sig lite skrynklig, då är det bara att släta ut och fylla på. Dessutom kan man i samma butik köpa sig en braja - fast i medicinskt syfte. Själv fattar jag inte skilnaden. Trodde det var olagligt men ganjan annonseras överallt.

Här finns en äkta freakshow också men tvåhövdade sköldpaddor, fembenta hundar, fakirer och ormmänniskor.

Skateboardrampen är enorm med många som åker. De som är allra bäst på att åka är två små hawaianer, ca 5 år gamla. Vi blev mäkta imponerade. Nu övar vi på att göra en ollie. Bra bit kvar.

Alla i Hollywood är skådisar. Alla servitriser, bensinmacks arbetare, affärsbiträden mm, alla väntar de bara på det stora genombrottet. Och det kommer, var så säker, de har bara inte hittat rätt agent ännu eller är bara en audition från en oscar alternativt en reklamfilm för frukostflingor.



På Hollywood boulevard stod ett gäng bedagade superhjältar och tjuvrökte. Deras yrke: att låta sig fotograferas av dumma turister och sedan begära 5 dollar för besväret att vara utstyrd i trikåer från arla morgonstund till sent på natten. Inga muskulösa godingar direkt utan härjade, magra, för långa, med kulmage och kutrygg, fimp i mungipan och häng på trikå-brallorna. Kan någon tala om för dem att tåget har gått, deras karriärer som skådis har skitit sig, dax att åka hem till Oklahoma och ta över farsans lanthandel!

Mitt utanför vårt hotellrum i San Diego låg ett sjölejon och gläfste. Tänk, helt ortoligt - ett sjölejon. jag var i eld o lågor. Barnen sov och jag hoppades att den skulle stanna tills de vaknade. Vad vi inte viste var att just bryggbiten utanför vårt sovrumsfönsterhade valts att hysa årets "American sea lion Wrestling competition". Söta men högljuda, stinkande, hela natten, suck!
På en strand vi åkte förbi låg det flera hundra elefantsälar och lögade sig, och inne i San Franciscos hamn simmade både sjölejon och två tumlare.
På vägen till Fresno såg vi en hel hage full med Falabella hästar. Världens minsta hästras. Vi kom på att ha en vore som att ha en pool utan vatten - onödig lyxartikel som inte funkar - fast ruskigt söta.
Vi träffade några kolibrier också. Sist jag såg kolibrier trodde jag att de var stora insekter.
Annat vi sett: Pelikaner, tama jordekorrar, en prärjevarg (som maken nästan körde över), prärjehundar och alla roliga spännande djur på sea world.

Sönerna hamnade bredvid en David på planet. Han jobbade med jet-motorer och blev genast idol.
-Vart ska du flyga? frågade M.
-Till Jeda, sa David. - Och ni?
Efter en stunds betänketid svarar M -Vi ska till en annan fisk - LAX.

Jag älskar kartor och brukar sköta kartläsningen, men efter att ha kommit vilse ett flertal tillfällen vid vår förra bilsemester påstod maken att jag hade fått sparken och Barbara skulle ersätta mig - dock bara som kartläsare.
När man vet vart man ska är det bus-enkelt, knappa in adressen och vipps! Sväng höger, sväng vänster osv.
När man vet vad området eller staden heter men inte adressen blev det lite knivigare. Skrev man in en stad verkade Barbara gilla slumkvarter eller "down town", vilket i LAs fall är lika otrevligt. När vi skulle till Yosemite nationalpark påstod hon att "you have reach your destination" när vi åkt i tre timmar upp och ner för höga berg och plötsligt, mitt i ingenstans, kom fram till en blå bajamaja.

Sonen kom hem från plugget och berättade att en kille i klassen hade blivit sjuk - konstaterad grissjuka.
Tre dagar senare hade sonen hosta feber ont i halsen och kräktes. Nu är det nästan lite spännande vem som kommer att däcka här näst. Tjing-inte! Det kan ju vara nästan mysigt att vara sjuk men inte med trumpethosta och 41°C.
Yrar gör han också, ser monster och spindlar. Det kan i och försig bero på att vi tittade på Gremlins.
Jag blev tvungen att vara olaglig. Han önskade sig Gremlins och jag for till vide offären, där de nästan skrattade åt mig. - Den gamla skitfilmen kan man inte hyra längre - kolla i "2 för 99:-" lådan på Coop. Där fanns den inte heller.
Jag konsulterade då min lagbrytande lillasyrra som guidade mig i piraternas vik. Nu har jag både Gremlins 1 och Gremlins 2 i burken, kostade inte 99:- dock tog det nästan 18 timmar. Vad gör man inte för barnen - dåliga var de också, filmerna alltså.



Svininfluensan piratbay

En fantastisk resa. Två veckor. Vi kom hem för några dagar sedan och det känns redan som vi varit hemma en evighet.
Det kommer rapporter, jag ska bara smälta lite först.

Vi har aktat oss för att få grissjukan, tvättat och spritat som galningar medan vi var borta. Och det första som hände när vi kom hem var att sönerna, var och en på sitt håll, träffade grissjukekompisar. Så nu är det bara att se hur det går.