Ö-rapporten

Jag var inne i affären medan 7 åringen åkte runt på sin sparkcykel utanför. Han kom på att han skulle säga något och ställde sin sparkcykel utanför. När vi kom ut var cykeln borta. Stora tårar och fan flög i morsan.
Vi åkte runt med bilen och bad dessutom storebror med kompis att cykla runt i centrum och spana. Plötsligt fick vi syn på två killar med sparkcyklar. Smög på dem och upptäkte att de hade hunnit spraymåla den med svartfärg.
När de fick syn på oss slängde de cyklarna och sprang in i affären. Jag efter och högg tag i dem, släpade ut dem.
De var pyttesmå, 8-9 år. Först hotade jag med polis, funkade inte, då lovade jag att inte ringa hem om de bad sonen om ursäkt, gav mig sprayburken samt namn, skola och lovade att aldrig mer göra om samma sak. Sen gav jag dem en tvångs-kram, för det såg ut som om de ej fick mycket av den varan hemma, och så fick de gå.
Jag och sönerna var sedan alldeles skakis, men sparkcykeln hade vi fått tillbaka - fast nu var den svart.
När vi kom hem ringde jag en kompis som har barn i förövarnas skola. Jo då, de var kända illbattingar, i dubbel bemärkelse. Den enas pappa var chef på TV4 och den andras var Sveriges värsta svindlare, i pressen kallad "Nordeamannen". Han blev tydligen haffad med miljonerna gömd i bilbarnstolen. Man kan säga att den gossen hade att brås på.
För övrigt är skolan där de går öns finaste privatskola. Hmm, hjälpte ju mycket.

Hunden är överlämnad till morsan, sköldpaddan till en frivillig fröken i skolan och marsvinen åker till syrran i morgon för nu bär det av till Amerika. Maken har gjort en resplan som skulle göra Phileas Fogg grön av avund. På tolv dagar ska vi hinna med: Disenyland, Universalstudios, Hollywood, St monica, Venice, San Diego, Seaworld, Las Vegas, Grand Canyon, Redwoods, death valley, San Francisco, Alcatraz, Highway 1, förhoppningsvis något bad och lite shoping.

I måndags var det galapremiär på Bröllopsfotografen. Några otroliga värmlänska one-liners som fick mig att småskratta filmen igenom. Maken kände igen sig, antar att Accrington är englands svar på Molkom. Kelle Bergquist blir man aldrig besviken på, han är ett unikum, Björn Starrin är skönt bonnig och vilsen i den fina världen. Gick genast hem och såg om "Den bästa sommaren" och "smala sussi".  Heja Malmros, du är toppen!

Jag var mallig och stolt över att jag äntligen anmält mig som blodgivare. Första gången tar de bara en massa prover och man får fylla i frågeformulär. Om proverna är ok blir man kallad för blodgivning. Det var ett bra tag sedan jag tog prover och ingen kallelse hade kommit ... förr än i går. "Dina blod värden är för låga, kan du komma och ta fler prover" och jag som kände mig så frisk och stark - som den barmhärtige samariten, pyttsan.

Det kommer hela tiden till mig saker som jag tänker skriva om. När jag går i skogen, när jag läser tidningen eller spanar på folk. Jag säger till sig själv, kom i håg det här nu, skriv ner det på handen, klipp ut artikeln och ändå säger det - swoosh, så har jag glömt det. Om man är senil redan nu hur ska det bli när man är riktigt gammal Huuuuu!

Min nya Glesbyggdsfrack. Den gamla har dragkedjan gått sönder på ... efter 12 år ... och då snackar vi 12 års flitigt användande. Den nya modellen har huva, men annars samma höstmys-lurrv. I denna skyr man inga frost-mornar.


Sortera bajs. Spel på KPwebben, där man ska lägga 3 lika bajskorvar i rad. Låter ju trist ... men vrid på högsta volym på datorn och testa att få en lycko-rad. Skit-kul!

Kul klipp. Den här har vi skrattat en del åt på sista tiden:

- Ska vi ta en promenad och fika på långängen? frågar maken.
Detta kan för den oinvigde låta som en toppen idé.

Jag är väldigt sugen på en promenad i det vackra vädret. Förtäringen är inte lika viktig, det går bra med en talrik fil framför datorn så kan man gå en halvtimme längre. Maken där emot har Café-häng som favorit sysselsättning. Han känner till alla kryp-in i stan där latten är bäst och grillade italienska smörgåsar är specialitet. Hur har han tid att hitta dem? Inte vet jag.

Jag tackar i alla fall nej till erbjudandet om promenad och fika på långängen. Allt för många gånger har jag gått på det tricket. Han vill ta bilen dit, akut hunger, för att äta bums och skjuta upp promenaden till efter förtäringen. Vi fikar och huxflux är han redan sen med ett jobb som ska skickas och promenaden uteblir.

Sonen i fyran hade tema dag om hälsa i fredags. De såg en film om mat, fetma, tillsatser, socker och talade mycket om att man skulle äta sund mat, motionera och akta sig för socker.
- Va bra, sa jag till M när han kom hem från skolan och kastade sig i TV-soffan, att ni tänker på det själva och inte bara tror att det är mamma-tjat.
- Ja, det tyckte jag också var bra, sa M, för jag fick äta upp nästan allas kokosbollar på fredagsfikat för det var inte så många som ville ha.


bild anna gunnedal

Stort steg i dag. Barnen, som är stora duktiga och ansvarsfulla, fick vara själva hemma medan jag och maken gick på bio. De ringde dock mitt i filmen för att berätta att hunden "inte" hade bajsat och att larmet pep. Annars gick allt bra. Filmen var för övrikt en riktig höjdare - Looking for Eric - kan jag varmt rekommendera.