Ö-rapporten

I dyngstacken finns det "rök-bampar", sa Otis 3 år, och i bamparna växer det ormar. Han hade råkat poffa två bampar som innehöll små små snokungar. Vi försökte rädda dem med värmelampa och kuvös men de hade blivit lite våldsamt förlösta så de klarade sig tyvärr inte. Söta var de i alla fall.



Snok orm

Allt detta tjat om Anna Anka på löpsedlar, i radio och på bloggar. Som den nyfikna människa jag är blev jag tillslut tvungen att titta ikapp mig på nätet.
Anna är en yrkes kvinna, en riktig "business woman". Utför sitt uppdrag som kuttersmycke på absolut fullaste allvar. Målinriktad och obeveklig. Som en slimmad piraya, vacker men livsfarlig, beredd att flå så väl tjänstefolk som sina egna barn levande om de inte gör henne till lags.
Om jag var Paul skulle jag vara djävligt rädd att stoppa snoppen i munnen på henne varje morgon.

Tanten som körde över min hund har skaffat ny bil. Hoppas det var stora bucklor i den förra.

Vi var på samma fest som lillebrors gamla kompisar i helgen. Jag har inte träffat honom sedan han var 9 år, då bar hans mamma på honom. Dessutom har jag en förnimmelse av att han var allmänt eljest. Jag var därför övertygad om att det var något fel på honom, autistisk eller liknande.
Tänkte att jag skulle bjuda till, nu när det var lite synd om honom här bland alla jetsettare. Talade extra tydligt och långsamt.
– Hej Mac, känner du igen mig, jag är G´s syster, vi har setts förut.

Han var VD för två stora koncerner med 30 fabriker i 5 länder, så där fick jag sitta och känna mig som en torkadklippfisk.

Mycket partajande på sistone. Visning av gamla designkläder (chanel, som ju är så i ropet) på auktionsverker, modevisning på nordiskamuset och Dali på modernamuset. Han hade faktiskt också designat kläder, en asfräck kräftklänning. Dessutom ska vi på galej i Vadstena i helgen. Smokingfest. Prövade alla mormors klänningar och konstaterade att jag är smällfet, har enorm röv, inga axlar och absolut inte hennes benlängd. Blev lite influerad av allt Chanellande men har slagit det ur hågen. Får se om jag kan hitta någon av Cindy Peters avlagda på myrornas.

Min klädsel i dag vid skolhämtning: Rosa/lila mönstrad toppluva, flätor, röd frack jacka, korall färgad T-shirt, trasiga fristads-snickisar (blåa), palestina-schal, raggsockor och oranga foppa-tofflor. Vad gör man inte för att skilja sig från stekarna i snobbskolan. Förra veckan gick jag dit i nattlinne och morgonrock, hippie-kaftan, hel fristads mundering och som punk.
Barnen har bara klagat en gång, då hade jag klassisk Chanel dräkt och handväska. - Du ser konstig ut, har du klätt ut dig.

Min tyska granne började berätta något på bruten svenska. Plötsligt kunde jag se hur hans mun rörde sig men inte höra vad han sa. Jag hade inte blivit döv, bara börjat tänka på något helt annat. Jag tänkte bland annat på att jag inte lyssnade alls och att det händer ofta vid tillfällen som kräver full koncentration.
Läxläsning - krabba vore gott,
sex - tömde jag torktumlaren?,
föreläsning - fasen vilken blå näsa.

Vad ska man skylla på, synappserna? Säkert samma åkomma som mormor har. Hon frågar samma fråga tusen gånger - hon har inte glömt vad man svarade, bara låtit bli att lyssna.

Till en början tänkte jag inte på det - hela skogen kryllade av aktiva pensionärer. De hade någon slags pro-orientering trodde jag. Medelst GPS och gå-stavar skrämde de både mig och hunden på flykten. Livsfarliga. På parkeringen stod deras bilar - inga gamla veteranbilar direkt. Jag åkte för att hämta barn i skolan och såg inte en ända människa under 67 på hela vägen. Nu började det bli lite kusligt. Körde till och med en omväg för att se om jag inte kunde få syn på någon i arbetsför ålder - Nix. I skolan var det bara mormor och farfar som hämtade. Twilight zone. När jag kom hem blev jag tvungen att se mig i spegeln om det var något fel - nej då, samma grå håriga gamla tant .... Ohh noo!

I Japan är barn en bristvara. Stora delar av världens befolkning blir äldre och ingen har vett att dra sig tillbaka. Retsamt aktiva. Golfar och reser, rider och dansar. Var tog etterstupan vägen?

... och nomineringen går till Viveca Lärn. Kan inte låta bli att stundom nöjt och hemtrevligt småfnissa åt Lärns rara och insiktsfulla beskrivning av människorna. Skärpta, korthuggna meningar som är på pricken.
Jag läste just ut "Vi ses vid Rödasten" och kastade mig direkt över "Saltön". Tänk, jag trodde att hon bara skrev barnböcker - så fel jag hade.

"Kändisens naken-chock", "Lailas smyckes-chock", "Spotify-chock på datatrafiken". Om man slår upp vad "chock" innebär, finner man att det är - "ett livshotande tillstånd". Ja du Laila, fastnar man med krimskramset i fläkten är det säkert livshotande. Livshotande fult i alla fall.

Min syrra läser förbluffande kändisskvallertidningar (långt ord). Lånade hennes rum i veckan och blev helt uppslukad. Tom Cruise och Victoria Beckham kyssandes - perfeckt par ju, totala slemmon båda två. Lady Gaga är hermafrodit. Donatella Versace´s perfekta plastbröst på en kropp som ser ut att tillhöra en 95 åring. Jordans nya stall collection - allt i knall rosa, även hästens hovar. Paris Hilton härmar någon som jag har glömt vem det var. Dessutom har hon fel på ett öga som hänger lite. En hel drös andra kändisars skönhetsfel stöts och blöts, för korta tummar, öron som sitter på olika höjd mm. Tänk vad mycke man inte vet. Och varför så lite svenska kändis skandaler? 

Jag har köpt kläder åt mormor från ELLOS. Hon som bara har kläder från NK:s franska och Märtaskolan i garderoben. Hon som alltid varit en perfekt 36:a med liten stus och breda axlar har nu, vid 97 år, blivit fyllig. Konstigt - brukar vara tvärt om.
När jag hämtade ut paketet fick jag lust att ursäckta mig. Varför är man uppfostrad med så knasiga nycker.
Köp inte postorder eller äta inte dessert med sked, dessert måste nämligen ätas med gaffel.

Det pep till i telefonen, långt ner i sidfickan på Fristads-brallorna. SMS. Skit svårt att få upp telefonen ur den trånga fickan, bryter två naglar på kuppen.
Det är ett SMS från posten som meddelar att mitt ny beställda gröna nagellack nu finns att hämta.

... är det bara bladvändaren som saknas!

Maken, som till vardags är musiker, blev tillfrågad om han ville ställa upp i en reklamfilm för smör. De behövde en engelsman som kunde spela butler. Det var en kompis som frågade, så maken stälde naturligtvis upp. Kul grej. Inspelningen blev dock inte av utan blev bara en fotografering - för sent att backa ur.
Nu finns han på nätet och som fullskalig-helfigurs-papp-gubbe i alla stora matbutiker, med löfte om att vara butler åt vinnaren av en tävling i ett helt år. Snyggt jobbat grabben! Jag förväntar mig ochså vita hanskar och silverbricka nu - och inte bara i ett år.

Vad tar det åt mig egentligen? Jag som hade bestämt mig för att grissjukan bara var trams. -En liten influensa ska väll en kvinna tåla. Töntigt att vaccinera sig. Det som inte dödar det härdar. Media har verkligen lyckats med sin skrämselkampanj glatt påhejade av Glaxo Smithkline.

Barnen ville ha sushi. Vi cyklade till Miabi och tog ett bord i solen på uteserveringen. Från köket kunde man höra en ihärdig rosslande hosta som visade sig tillhöra sushi-kocken. Det fick bli pasta hemma istället. Konstigt nog var barnen väldigt förstående.
I lördags var jag i kiosken, skulle posta brev och köpa lördagsgodis. En liten pojke, tre år, stod och plockade med godiset i "infektionsorgeln", som Henrik Schyffert så passande kallar godishyllan. Snoret rann och de små klibbiga fingrarna hade nyligen varit i sandlådan såg man. Han tog ut en godis ur varje hylla, slickade för säkerhetsskull lite på den innan han la tillbaka den.
Bara kuvertet blev postat, godispåsen fick ligga kvar och jag gick till apoteket och köpte handsprit. I detta fall var barnen inte alls lika förstående.

Orättvist! Jag vill också ha grönt lack och skriva bladvändare! Sara Kadefors har skrivit en bladvändare och har grönt nagelack. Jag har letat grönt lack de senaste åren utan de minsta lycka. Har inte försökt få till någon bladvändare, men ändå - orättvist!


Foto karin alfredsson

- Ooo den är så bra, du måste se den. Den bästa film jag sett någonsin.
Detta har jag hört av ett flertal, av varandra oberoende, människor om filmen MamaMia.
Ursäkta mig om jag påstår att den var det sämsta lallande-trams-film jag har sett någonsin.
Vad är det som saknas folk som vill fylla sin biokväll med detta för att vara lyckliga? De är många. Läste att MamaMia dragit in 370 miljoner åt de två B:ena (ABBA).
Själv vill jag bli berörd av filmen jag ser, inte illamående.

Samma sak med - Ooo du måste läsa "Damernas detektivbyrå", den är så bra. - Lullande TRAMS!
Eller är det jag som inte fattar?!

Polo igen. Förra året var jag och maken på polo men i år skolkade jag. Maken tog med sig en kompis och hunden i stället - skulle testa om den var en babe-magnet.
- Nå hur gick det, sa jag, var hunden en babe-magnet?
- Njaa. Konceptet två killar med hund funkade inte på tjejer längre - för mycket Simon och Thomas lixom.

Vi har varit på cykel-fest, tillsammans med nästan 400 personer. Konceptet är för komplicerat för att jag ska orka förklara det ingående. Man cyklar runt och äret hos, och tillsammans med, människor man inte känner - fyra olika par till varje rätt. Spännande och trevligt. Varmrätten åt vi hemma hos ett par, där hon var distriktsläkare och han jobbade i labbet på smittskyddsinstitutet. Av magisk anledning kom svininfluensan upp som samtalsämne samt att det visade sig att nästan ingen var vidare hungrig.

Augustihimlen är svart och stjärnklar. Rymden är för stor för att man ska orka tänka på den, jag kan inte fatta hur man kan vilja åka ut i den. Vi tittar i alla fall efter Christer - stackarn. Ett stjärnfall - och jag önskar mig, som vanligt, en flicka. Så kommer jag att tänka på nattamning, kolik och kaskadspyor. Nej du Christer Fuglesang jag ska önska mig en själv-tömmande diskmaskin istället.

Nu har blomsterhandeln öppnat i ny regi. Inte för att jag köper så mycket blommor men gay-killen som jobbade i butiken var en färgklick i den annars så korrekta centrum profilen. Vildt flaxande och jestikulerande var han "the onely gay in the village". Bäst var nog när han tröttnade på en snbbig ö-hagga och undrade om hon stavade FITTA med PH?

Kusinen, i filmbranschen, ringde och undrade om jag ville gå med på förhandsvisning - självklart, inte ofta man får gå på bio gratis och med kändisar.
Filmen "Flickan" flirtade med kritikerna men inte så mycket med gemene man. Kommer säkert att vinna priser men jag vet inte om den kommer att välta så många kiosker eller videohyllor. Flickan var smuttsigt vacker (samma fotograf som "Låt den rätte komma in") och otroligt långsam. Det är skönt att filmens tempo ger tid för stämning och känsla men att titta på en stripig hårtest som inte vill ligga bakom örat i 92 minuter är lite för stämningsfullt. Handling: Flicka blir lämnad hemma när familjen åker bort. Oansvarig barnvakt, dumma tjej kompisar, vänskap med mobbad kille, dramatik och svek. Lyckligt slut.