Ö-rapporten

Jag har en ny blogg. Snart kommer jag att flytta in, men först går flyttlasset med gamla inlägg.

Så har man fått en novell med i tidningen, och inte vilken tidning som helst utan värlsdabladet eller Utökontakt som den igentligen heter. Jag sitter här med spänd förväntan, blir det läsarstorm? Den har ju en upplaga på hela 200 st.

"En sabla dag"

Jag är arg på blogg.se. Säger som man inte får: "det var bättre förr".
Jag har haft min blogg hos blogg.se sedan juni 2005. I juni 2008 bytte blogg.se skepnad till blogg-"Häntextar" och inriktat sig nu i huvudsak på det unga och glättiga. Ingen skugga över det, men det vore kul med lite valmöjligheter.
Vore kul om man kunde hitta de övriga blogg-medlemmar med hjälp av ålder, geografi, ledord mm

Hur hittar jag till exempel en 47 årig långvårdssjuksköterska som berättar om sin vardag, en pensionär som vill skiljas men inte vågar, en jazz intresserad kufisk gubbe, en medelålders verkstadsarbetande tonårsmamma som är galen i röda saker eller en tonåring med ät-störningar och skolios?

Det är ju kul att se vad kreti o pleti tänker ha för "dagens look" men det blir lite platt dag ut och dag in.

Jag har efterfrågat de ypperliga funktionerna kategori-sök och medlems-sök som tidigare fanns och fungerade.
Svaret har varit att det jobbas på det och att det ska återinföras inom kort, vilket aldrig sker.

Nu ska jag testa "bloglovis" vad det nu är.

Följ min blogg med bloglovin

Apropå tankar om nyheter. Vad är meningen med denna löpsedel?
Vad hade barnen med saken att göra? Är det viktigast att han är pappa eller mördare? Är man sannorlikt oskyldig för att man har tre barn? Är han en bra eller dålig far till de tre barnen? Ska man vara orolig för de tre barnen? Tänker han mörda dem med? Hade den eller de som han tog kål på några barn? I så fall är de mera synd om dem än om de tre som är barn till mördaren?

Många frågetecken. Vem har svaren.

Jag vill ha alla lidande ungar här, nu!
Står inte ut med att barn lider. Jag vet dock att de ej vill vara här och nu utan få vatten, mat, och kramar där de känner sig hemma, därför tog jag mobiltelefonen och sms:ade iväg bidrag till alla organisationer jag kunde hitta i tidningen. Räkningen kommer ändå till maken - kanske borde förvarna honom så att han inte får dån-dimpen.

Träffade en vän på T-banan som berättade att hennes syster, som är läkare, hade åkt till Haiti för att hjälpa skadade. Tänk när hon kommer hem till sitt ordinarie arbete på vårdcentralen, med hysteriska Lidingö-tanter och snoriga ungar ... Då längtar man nog efter en ny katastrof.

• ”Stilla sittande ger hjärt- och kärlsjukdomar. Det hjälper inte att motionera ibland, 30 min promenad om dagen, varje dag, gör dig friskare.”
• ”Jönköping är Sveriges hund tätaste region.”
Alltså borde invånarna i Jönköping vara Sveriges friskaste också.

• "Googel lämnar kina". Jag känner en kille som jobbade i kina. Han hade sina rötter i Falun, Dalarna.
När han, från sin kinesiska dator, försökte skriva eller webba och ordet Falun stod med, blev det genast kalla handen. Varför, frågade han en kollega? Kollegan skrattade och sa att han skulle hålla tyst om sitt samröre med Falun och påminde om gas-attackerna i tunnelbanan.

Vitt och vackert överallt, till och med träden är vitpudrade. Nu är det inte så förbannat kallt heller, bara lagom kallt - perfekt. Jag och hund är ute i naturen och njuter. Vi ser en massa skidåkare som far fram över ängarna och i skogen. Tänk - skidor skulle man åka, det ser ju jätte härligt ut. Glida fram nästan ljudlöst i det fluffiga vita, bli rosig och matt - förtjäna varm choklad med vispgrädde ... och en doppad ostmacka.
Som jag går där och romantiserar skidåkande kommer en av dem farande i haserna på mig.

Plötsligt kommer det till mig varför jag aldrig börjat åka skidor. Plötsligt minns jag alla skenande, livrädda hästar man klamrat sig fast på just på grund av skidåkare i haserna. Även om skidåkaren kommer farande mitt i ridspåret tycker de ofta att alla spår är deras, skriker och gasta för att hästen förstört ”spårningen”.
För bara någon vecka sedan stod det i öns tidning om en häst som fastnat i ett kärr på grund av skidåkare i ridspåret. Det tog många timmar att få upp hästen och den är fortfarande kvar på djursjukhuset.
Plötsligt hatar jag skidåkare! Hunden känner det också, morrar åt dem när de far förbi. Vi går runt i skogen och hatar i över en timme, sen går vi hem och dricker varm choklad utan skidåkning - ha!

Hund och jag är på söder. Måste träffa personer och passar på att öva stadstrafik.
Vi hamnar på Fjällgatan med Stockholms vackraste utsikt. Utsikten grumlas dock av min nyfikenhet - varför hänger det blåa band från några av husen på denna gata???

Finns det någon som vet??

Min vän satt bänkade i TV-soffan med sina barn och hund, Let's dance skulle just börja. Men något skulle hämtas från köket först, på vägen dit såg min vän att ytter-dörren stod öppen och toa-dörren var låst. Hon trodde att sonen glömt att stänga och dessutom skojat med henne genom att låsa toa-dörrn från utsidan. Ha ha - min vän hämtade en kniv att låsa upp toa-dörren med igen. Där inne satt en vilt främmande kvinna och bajsade. Kvinnan skrek vid åsynen av kniven, min vän blev så paff att hon gjorde det samma och slog igen dörren. Barnen grät, hunden skällde och min vän stod kvar, arg och skärrad utanför toa-dörren. Efter en lång stund kom kvinnan ut, sa något på engelska och gick. Min vän missade ”Let's dance” - hon desinficerade sitt badrum.

På mormors äldreboende var det ”anhörig-träff”. Personalen talade om vem som var vem och vad de gjorde. Alla fick små goda snittar och kaffe medan det informerades om vikten av att inte ha fulltaligt med ljus i tårtan när de ”boende” fyllde år!? Utanför glasdörrarna stod de ”boende” med sina rullatorer och undrade varför deras släktingar, som de sällan träffade, satt och lyssnade på en massa trams istället för att umgås med sina ”anhöriga”.

Man blir lyckligare av en 1 liters ekologisk mjölk än en 1,5 liters budget-tetra. Det finns 1,5 liters ekologisk, säger du då, men det är inte samma sak, inte samma känsla.

Tack söta lilla kompis för att du finns. Utan dig skulle jag antagligen aldrig skriva något. Jag stavar som en kratta men du hjälper mig att våga skriva - du stavar och jag skriver. Tillsammans lyssna vi på radio och ljudböcker, tittar på tv, kollar nyheter, skickar brev, jobbar, pratar i telefon, håller koll på kalendrar, visar bilder, spelar spel, köper och säljer saker, skaffar information och kontakter med mera.

Hur gammal är man - egentligen?
Räknar man år eller är man så gammal som man känner sig?

e - Hej mormor, hur är det?
m - Det är tråkigt och ensamt att leva när man är gammal.
e - Stackars dig. Ska vi se om det är några roliga-döda i tidningen?
m - Nej, jag har redan tittat, bara Jansson och Jansson.
e - Ska vi dricka kaffe?
m - Då ska det vara massor av socker i.
e - Du har väll aldrig socker i kaffet.
m - Man måste leva farligt, socker är det enda gift jag har kvar.
e - Jag fyller år i dag mormor.
m - Oj, du måste vara en bra bit över hundra.
e - Tack, det var ju bussigt. När jag föddes var du 54.
m - Så gammal har jag aldrig varit. (med eftertryck)
e - Du fyller 98 i år och jag fyller 44. Ska jag kamma ditt hår?
m - Ja gör det, men sedan får du gå. Man får inte ha besök här på skolan.

När jag lämnar henne i köket med de andra tanterna frågar någon ”vem var det?”
m - Det var min tyska mamma.
I vanliga fall tror hon att jag är hennes dotter (pensionär) men i dag är jag tydligen runt 120 år.
De andra tanter på hemmet är "simpla människor" och dessutom "oändligt gamla", tycker mormor.

e=ego, m=mormor

I omklädningsrummet på badet sitter två tjejer och pratar om någon som är "så himla gammal". ”Det är synd att han är så himla gammal” ”Hur gammal kan han vara?” ”Tja, det var ju säkert tre fyra år sedan han fyllde fyrtio” ”Oj, är han så gammal!”.
Va ... men det är ju jag också, och jag är ju inte gammal. Ser de inte att inuti alla fyrtiotreåringar bor det en fjårtis?

Jag fyller år i dag! Fick stanna kvar i sängen och blev sjungen för. Te, mackor och ljus på brickan, kramar och mys. Slapp gå ut med hunden - lyx. Barnen har gått till skolan efter ett långt jullov och de riktigt längtade efter alla sina kompisar. Nu ska jag börja på min andra kopp te och lyssna på en bok - så får vi se om det blir något jobb i dag.

På restaurangväggen sitter två ansiktsmasker, en föreställande djävulen och en Budda.
-Vad är det för likhet mellan Budda och djävulen, frågar E, 7 år.
-Ingen, Budda var en helig man och djävulen kanske man kan säga är tvärtom, svarar jag, utan att egentligen veta vad jag pladdrar om.
Budda är helig medan djävulen är halvig, summerar E.
Han är en god ordsvängare, blir kanske copy?

Vännerna har en adoptivdotter från kina, som nu är 7 år. De visste tidigt att de ville ha ett syskon och ställde sig åter i adoptions kö. Men det dröjde och dröjde. När vännerna började närma sig åldern då man ej längre får adoptera undrade de om det var möjligt att skynda på kötiden. Ja det var det, men då får man ställa sig i kön för "något defekta" barn.
Inom kort fick de ett syskon, en flicka till, en riktig liten busunge på två år, med en arm.
Märkligt - det ligger en liten liten lösarm på matbordet, medan ägarinnan sitter bredvid och äter glass.
Tänk vad världen är underlig. Att det finns en kö för A-barn och en annan för andra-sorteringen.

I dag åkte den ut. Eller rättare sagt jag eldade upp den. Efter tre veckors konstant barr i strumporna är nu lidandet över. In med den i öppna spisen, fräsande barr fyllde huset med rök och det sprutade gnistor. Far i frid gran-djävul, nu har du skräpat färdigt.

En vänns pappa dog hux flux (utan förvarning). Varför gör dom så? Fattar de inte att man vill ha dem kvar. Det blir ett stort hål av ingenting och inte hinner man vänja sig vid hålet innan. Min pappa ville aldrig tala om hur sjuk han var och sedan - pang tjong - var han död. Så fick man stå där med alla osagda saker man önskar att man hade hunnit kläcka ur sig. Ledsen och arg. Säga till dem att man älskar dem och sedan skälla på dem för att de inte lyssnar. Gubbar verkar överlag ha svårt att tala om saker och framförallt dåliga på konfliktlösning. Att lägga näsan i vädret är den ultimata undanflykten. Fegt!

I dag åkte vi pulka. Min gick mitt i tu när jag tog ett hopp på det brantaste stället. Ont i rumpan fick jag men det såg antagligen så roligt ut att det vara värt det.
ps pusselbiten hade blivit utspottad under soffan så nu är pusslet komplett! ds

Morsan har suttit isolerad på ön i tre dagar med en hoper hungriga djur på vardera sidan av viken. Hennes hund skulle opereras men kunde aldrig komma dit. Nu går det äntligen att gå över isen och det gör skärgårdslivet lite enklare, så vi behöver bara vara lite oroliga för henne.

Hela familjen fick ett jätte pussel i julklapp. Tusen bitar. Vi har lagt och lagt, våra vänner har lagt och lagt. I kväll blev vi äntligen klara - jippie! Bara ett litet problem, hunden måste antagligen sprättas upp i morgon. När hela pusslet var klart fattades det en bit som hunden mumsat i sig.

Ett långt och slappt jullov. Ingen stiger ur sängen före tio, inte ens hunden. Vi har inte rest någonstans, inte ens till landet. Jag råkade ha glömt bort att byrta till vinterdäck och när snön kom var det "kört" ... eller inte. Många kompisar har varit här och många har sovit över på madrsasser lite här och där. Middagar med släkt och vänner. Avatar två gånger. Pulkorna har slitits, snögrottor byggts. Simmhallen - silverpingvinen. Tänder har trillat ur. Jag har skrivit två noveller till om gamla tanter, "Middag klockan sju" och "En sabla dag". Alla har varit glada. Någon dags febersläng men annars friska. På måndag börgar allvaret på nytt.

Maken har återfunnit sin bästa kompis. De har en längre tid varit osams (om vad? ingen minns) men nu har de som sagt funnit varandra igen. Förut bodde kompisen på ön, tja ibland tror jag att han bodde hemma hos oss. Nu bor han i London ... kötsligen men i makens dator andligen. De är uppkopplade på skype i timtal. Nu sitter de till exempel och tittar på TV tillsammans - det går.

I dag har jag haft nattlinne och morgonrock hela dagen. Hade täckisar och jacka över när jag var ute med hunden. Annars inte måmga knop. Gott Nytt År alla som mot förmodan läser detta!