När vi ska flyga någonstans envisas alltid barnen med att titta på "Air Crash Investigations" innan. Jag är inte rädd (försöker jag intala mig) men det känns onaturligt att sitta i en tunn plåtkorv tillsammans med en massa andra människor högt upp i himlen och inte kunna göra något om skiten träffar fläkten. I dag sitter jag ganska nära nödutgången - lite lugnare, men då kommer familjen Fläskberg och sätter sig närmast nödutgången. Stora, tunga, tröga, enorma med fläsknackar sitter de och korkar igen min flyktväg. Jag försöker att inte hata tjockisar men det går dåligt. Hur ska jag komma förbi dem när vi störtar? Om vi får upp dörren kommer vi inte att få ut dem, de kommer att fastna i dörren och ingen kommer ut levande. Jag hade med mig en Ipad med en massa bra böcker att läsa på planet men nu sitter jag på helspänn och kan inte koppla av, Ipaden är kidnappad av barnen som spelar spel och bryr sig inte det minsta om "Air Crash Investigations".
Har fått order på att ta med "scoopy scoopy things", och om jag hittar en "läskvagga", en uppstoppad flamingo eller kråka samt lavendelgelé. Misslyckades med allt utom "scoopy scoopy thing" (vanlig slaskskrapa) samt hittade ett recept på lavendelgelé.
När man sitter på en klippa i solnedgången gör det inger att diskhögen är ett berg. Att tömma en diskmaskin är skit-trist, men att diska lika mycket i Mysingens bräckta vatten med P1 som sällskap medan barnen tar ett kvällsdopp - det är underbart!
Jag ligger bekvämt i en solvarm skreva. Barnen har letat länge och jag borde säga - piiip! men det gör jag inte, inte ännu. Jag ligger kvar en stund till. När jag ger mig till känna har de redan slutat leta. sweet.
Jag gillar deckare och har naturligtvis sett nya "Morden i Midsomer". Kusin John Barnaby har tagit över efter den gamla Kommissarie Barnaby och kusinen är bättre än originalet. Roligare, klurigare och så har han framför allt rätt hund. Nya Barnaby är ett lyft för Midsomer! Jag hoppas på många mord i sommar.
Kommissarie Morse där emot, som var en klurig, smart, kuf med intellekt blev utbytt mot sitt sillmjölke till assistent "Kommissarie Lewis" - snäll, korkad och trist.
Jag är tjock. När hände det? Poff bara. Jag har vägt lika mycket sedan gymnasiet och plötsligt utan anledning väger jag 4 kilo mer, och allt ihop har satt sig runt stussen. När man alltid, och utan minsta ansträngning, varit smal som en pinne är 4 kilo inte något problem, mera fascinerande. Kommer det mera? Måste jag sluta eller börja med något?
På ett tak står en snickare och sjunger Elvis "Please Release Me". Det är morsans låt, hon har released sig själv från tre män, tja det var nog flera men hon var bara gift med tre av dem. Undrar hur många snickaren på taket har hunnit med? Kan snickaren vara något för morsan föresten? Hon skulle gilla en händig och rik snickare som såg ut som Elvis, fast han kanske är en Engelbert Humperdinck och ingen Elvis - hu så hemskt! Nä, han kan stå där ensam med sin skogssnigel på läppen och skråla.
Någon håller på att vrida saften ur en baby eller en påfågel-kråka utanför huset. Jag tar hunden med för att se vad som står på. Det är en räv som sitter och skrålar i parken. Konstiga djur. Syrran har en räv hemma, en unge som infångades för avskabbning. Räven är mycket kryare, nästan skabbfri, men syrran har fått rävskabb. Hon säger att det är som om det brann under huden på hela kroppen, tusen nålar från topp till tå dygnet runt. Stackars djur och dö på det sättet. Den räven som sitter i min park ser skabbfri och glad ut, men fy vad den låter läskigt.
"Förbud mot försäljning av levande djur - så vida de ej är ämnade som föda". Förtydligande: man får alltså inte köpa/sälja ett levande djur/husdjur om man inte tänker äta upp den. Har jag uppfattat detta rätt? Det låter ju helt befängt. Vem ska kolla att man mumsar i sig hundvalpen man köpte? Anledningen till lagen är det stora antalet djur som omhändertas och hamnar på härbärge. [Metro 28/6] Men om man vill köpa sig en livskamrat då? och hur tillreder man sin 16 år gamla trotjänare?
Någonstans utanför Nyköping står det plötsligt "Olycksdrabbad vägsträcka" på en skylt. Varför är den det? Vägen ser ut som den har gjort de senaste milen, lika många långtradare och husvagnar. Kan det vara för att Nyköpings radio bara spelar dödsmetall eller för att det står en skog av skyltar ut med vägen, reklamskyltar och uppmaningar av olika slag. Eller kan det vara för att man just fått reda på att man -NU- kör på en "Olycksdrabbad vägsträcka".
Lidingö är full av tomma villor och öde trädgårdar. En äldre dam, två fyllon, en joggare och Henrik Hjelt, som tydligen firar sin midsommar på Prestogrillen, - annars öde ... men det finns undantag, Blåklintsvägen där alla grannar slår sig ihop, ordnar lekar, reser stång och äter sill. Som tur var fick vi vara med. I vanliga fall brukar vi, som alla andra, åka ut i skärgården men i år blev vi kvar på Lidingö. Vi orkade inte slå oss igenom helgtrafiken, stress-handla mosiga jordgubbar på ICA Maxi och trängas med tusen fulla tonåringar på en spy-stinkande waxholmsbåt - Lidingö är ju också en skärgårdsö.
På den här ön finns en drive-by-brevlåda. Bra när man ska posta i flygande fläng lixom. Man vevar ner rutan på förarsidan och langar rakt in i lådan, men när jag åkte förbi senast hade de höjt upp lådan så att den skulle passa brutal-testosteron-bilarna bättre. Vi som kör liten bil göra sig icke besvär.
I dag såg jag en Mini-SUV. Inte en liten SUV utan en MINI (som i Cooper). Men varför? Mini är coola för att de är just mini, men om Minin plötsligt är en Maxi blir den helt ocool ...
Varför blir det alltid arvstvister? Finns det någon som har ett lycko-koncept som inte slutar med att någon eller några känner sig förfördelade, känner sig svikna, bittra och ensamma (man förlorar ju sina band, sin familj).
Gräsklipparen är trasig och det är dax att skaffa en ny ... eller inte. Varför måste trädgården tuktas, varför ska naturen modeleras? Den modelerar sig själv som tex om man har en skuggig gräsmatta vill där inte växa gräs utan mossa - vad är det för fel med det? Vill man bli av med mossan krävs: moss-rivare, specialgödning, antimoss-medel, kalkning, klippning var fjärde dag, krattning, gödsling, plockning av maskrosor och mördarsniglar - fy bubblan. Palla ha en gräsmatta. Jag tänker vara nöjd med mossan som är grön, mjuk och lagom lång hela tiden och behöver inte köpa någon ny gräsklippare.
Det heter inte "kris" längre, det heter "utvecklingsfas". Vad ska man bli när man blir stor? När blir man stor? Blir man det någonsin? Livet är toppen och ändå har man någon knasig lust att vända allt på ända? Flytta, säga upp sig, studera, skaffa moppe ...
Nu är "fasen" över, men jag kan inte sluta skriva.