Självförtroende vs GUD

det där måste ju varit det dummaste jag har läst. jag har världens bästa självförtroende och hade även det innan jag blev troende. suck. att det fortfarande finns så dumma människor.
det dummaste ... hmm då kan du inte läst mycket, tex något uttalande av george w bush.
kul med kommentar föresten - alla tycker ju olika.
Hej Sanna!
Du skriver två saker som jag logiskt inte får ihop:
1) "... det var inte guds vilja för han finns inte mer än att skylla på ..."
2) "... religion gör sig skyldig till mycket ondska [...] i världen ..."
Sammanfattningsvis påstår Du att Gud inte finns, men samtidigt hävdar Du att det finns mycket ondska i världen.
Förklara gärna för mig hur detta hänger ihop?
Vänligen, BMB
1. om något fruktansvärt händer så är ofta "det var guds vilja" en förklaring som jag inte köper. händelsen kan säkert bero på många olika saker men inte på någons vilja som inte finns.
2. här har vi människornas behov av att skylla ifrån sig igen. ponera att ett land behöver göra en landvinning, men vill inte bara klafsa in och säga som det är - vi behöver era hamnar, hit med dem nu annars smäller det.
i stället säger de - gud är god, tro på gud och inget ska hända er. de andra gruffar lite för de tror på något annat, och pang tjong så rullar huvuden och hamnen är fixad i guds namn.
Se gärna mitt inlägg om goda och onda människor, som är ett svar på ditt svar på en tidigare fråga ställd av mig.
Det heter inte "kris" längre, det heter "utvecklingsfas". Vad ska man bli när man blir stor? När blir man stor? Blir man det någonsin? Livet är toppen och ändå har man någon knasig lust att vända allt på ända? Flytta, säga upp sig, studera, skaffa moppe ... Nu är "fasen" över, men jag kan inte sluta skriva.