Jag "saggade ihop" totalt när jag var arbetslös, gjorde ingenting, sov, läste böcker, tittade på tv, det var knappt att jag duschade, en halvtimme innan maken kom hem stökade jag undan det värsta. Man måste ha mycket att göra för att få nåt gjort alls...
Man är aldrig så upptagen som när man är arbetslös. Det är en stående fras hemma hos oss! Hur det nu går det till vet jag inte riktigt, kanske är det så att man vet att man är sysslolös och ser till att ha att göra?
Det heter inte "kris" längre, det heter "utvecklingsfas". Vad ska man bli när man blir stor? När blir man stor? Blir man det någonsin? Livet är toppen och ändå har man någon knasig lust att vända allt på ända? Flytta, säga upp sig, studera, skaffa moppe ... Nu är "fasen" över, men jag kan inte sluta skriva.