Orienteringsdöd
Efter en dag fjättrad vid sjukbädden kastade jag mig ut i skogen när jag sent om sidor blev avlöst.
Med bokband i öronen och blicken på stigen blev jag minst sagt dödsförskräckt när jag nästan golvades av ett gäng natt-orienterare. Orienteringstävling, suck! De vallade fram och åter i skogen som ett gäng galna elefanter med pannlampor.
Nu vet jag vad som menas med orienterings-döden. Jo det är när någon, med lite mer sinnes närvaro än jag, blir överraskad och klipper-till orienteraren med handväskan så att han faller död ner.
Hela stigen var full av små paddor och salamandrar. Vad gjorde de på stigen? Ska de inte hålla sig i vattnet, i allafall när det är orienteringstävling. Stackarna. Jag ägnade promenaden åt att plocka paddor och ödlor för att återföra dem till vattnet så att inte även de skulle drabbas av orienterings-döden.
Nää sport är konstigt.
