Knivdåd på ön och annan död
I fredags var det en 20 årig flicka som blev svårt knivhuggen av en jämnårig bekant. Vad kan vara så uppslitande att man vill hugga ihjäl sin kompis över?
Jag går ofta förbi kyrkogården (hundpromenad) och är alltid lika fascinerad. Det är något visst med kyrkogårdar, jag gillar dem.
På en del verkar det bara ligga unga avlidna. Jag undrar alltid vad som orsakat deras förtidiga död. En gravsten har små leksaks bilar, en med bild av en tonårstjej, en är född samma år som jag, en blev bara några månader.
Ryser lite extra när jag går förbi han som blev brutalt mördad och lemlästad av sin egen bror.
I en annan del finns det mängder med stenar som kasserats. Plockas stenen bara bort när släkten slutar betala? Ligger personen kvar? Lägger de nästa kista ovanpå?
En trettonårig kille hade blivit påkörd av en buss och avlidit. Han blev skjutsad på cykel av sin mamma, stod det i tidningen. När jag läste detta började jag gråta. Jag såg mig själv framför mig, lite flamsig med sonen på väg hem från skolan och så - pang! så var hela meningen med livet bara borta på en sekund.
Gammelmormor väntar på att få gå. Hon tycker att hon är klar här och utan att bli missförstådd tycker jag det med. Hon har tråkigt och alla hon känner är döda. Döden är bara illa för dem som blir kvar. Killen på cykeln visste ju inte vad han gick miste om men det gjorde hans mamma, dessutom fick hon leva med skulden.
Jag går ofta förbi kyrkogården (hundpromenad) och är alltid lika fascinerad. Det är något visst med kyrkogårdar, jag gillar dem.
På en del verkar det bara ligga unga avlidna. Jag undrar alltid vad som orsakat deras förtidiga död. En gravsten har små leksaks bilar, en med bild av en tonårstjej, en är född samma år som jag, en blev bara några månader.
Ryser lite extra när jag går förbi han som blev brutalt mördad och lemlästad av sin egen bror.
I en annan del finns det mängder med stenar som kasserats. Plockas stenen bara bort när släkten slutar betala? Ligger personen kvar? Lägger de nästa kista ovanpå?
En trettonårig kille hade blivit påkörd av en buss och avlidit. Han blev skjutsad på cykel av sin mamma, stod det i tidningen. När jag läste detta började jag gråta. Jag såg mig själv framför mig, lite flamsig med sonen på väg hem från skolan och så - pang! så var hela meningen med livet bara borta på en sekund.
Gammelmormor väntar på att få gå. Hon tycker att hon är klar här och utan att bli missförstådd tycker jag det med. Hon har tråkigt och alla hon känner är döda. Döden är bara illa för dem som blir kvar. Killen på cykeln visste ju inte vad han gick miste om men det gjorde hans mamma, dessutom fick hon leva med skulden.
