Övningskörning
Nä-ru Carina ... övningskörning är många saker men inte tråkigt.
Det är sex år mellan mig och min närmsta syrra (V) så när det var dax för henne att övningsköra tyckte hon att det var en toppen idé om jag körde med henne istället för morsan som bara sitter och drar i handbromsen hela tiden så att bilen skuttar fram. Denna briljanta idé delades dock inte av mor, som var rädd om oss men framförallt om bilen. Vi passade därför på när hon inte var hemma och vi var barnvakter åt den yngsta syrran (F), då 7 år. V hade dessutom med sig en kompis som hon inte gillade, men kände sig manad att imponera på, och alla packade vi in oss i mammas bil. Vi kom inte långt förrän det började gå otroligt snabbt på slingriga småvägar i skogen.
Ego - Sakta ner, man kan inte köra 70 här även om det är tillåtet.
V - Håll käften din djävla mens-kärring!
Här tänkte jag snyta till henne ordentligt men insåg att det kunde vara farligt, så jag drog istället ur nyckeln. Då borde ju bilen stanna ... eller?! Rattlås funktionen hade vi inte talat om så mycket under mina körlektioner.
Pang smäll brak så flög vi med stor fart rakt ut i skogen i nästa kurva.
Minsta syrran kilades fast mellan sätena, kompisen var lite skadad men svårt chockad, V var oskadd och jag hade fått backspegeln i ögat så slamsorna hängde. Bilen, tja vad kan man säga om den, den blev sig aldrig lik ... eller jo den blev ett lik.
Det kom en annan bil och frågade om vi behövde hjälp, -nej, dra åt helvete! Kompisen och minsta syrran tackade dock ja till skjuts.
Eftersom jag blödde kraftigt så gick vi den långa vägen till skjutfältsläkaren på Utö. Skjutfältsläkaren (SFL) med familj höll just på med middagen när vi fegade oss in. SFL föste undan några spagetti tallrikar från bordet och jag fick sitta mitt i middagen och bli sydd med flera stygn, utan bedövning. Snyggt jobbat SFL! syns knappt längre. Medan jag blev lagad, ringde V till morsan - det var värre än att bli sydd.
Det är sex år mellan mig och min närmsta syrra (V) så när det var dax för henne att övningsköra tyckte hon att det var en toppen idé om jag körde med henne istället för morsan som bara sitter och drar i handbromsen hela tiden så att bilen skuttar fram. Denna briljanta idé delades dock inte av mor, som var rädd om oss men framförallt om bilen. Vi passade därför på när hon inte var hemma och vi var barnvakter åt den yngsta syrran (F), då 7 år. V hade dessutom med sig en kompis som hon inte gillade, men kände sig manad att imponera på, och alla packade vi in oss i mammas bil. Vi kom inte långt förrän det började gå otroligt snabbt på slingriga småvägar i skogen.
Ego - Sakta ner, man kan inte köra 70 här även om det är tillåtet.
V - Håll käften din djävla mens-kärring!
Här tänkte jag snyta till henne ordentligt men insåg att det kunde vara farligt, så jag drog istället ur nyckeln. Då borde ju bilen stanna ... eller?! Rattlås funktionen hade vi inte talat om så mycket under mina körlektioner.
Pang smäll brak så flög vi med stor fart rakt ut i skogen i nästa kurva.
Minsta syrran kilades fast mellan sätena, kompisen var lite skadad men svårt chockad, V var oskadd och jag hade fått backspegeln i ögat så slamsorna hängde. Bilen, tja vad kan man säga om den, den blev sig aldrig lik ... eller jo den blev ett lik.
Det kom en annan bil och frågade om vi behövde hjälp, -nej, dra åt helvete! Kompisen och minsta syrran tackade dock ja till skjuts.
Eftersom jag blödde kraftigt så gick vi den långa vägen till skjutfältsläkaren på Utö. Skjutfältsläkaren (SFL) med familj höll just på med middagen när vi fegade oss in. SFL föste undan några spagetti tallrikar från bordet och jag fick sitta mitt i middagen och bli sydd med flera stygn, utan bedövning. Snyggt jobbat SFL! syns knappt längre. Medan jag blev lagad, ringde V till morsan - det var värre än att bli sydd.
