Åh Sanna! Bästa! Finaste varmaste gladaste människa.
Du ger så mycket!
Nu känner jag mig alldeles sprallig mitt i vardagstristessen och de dubbla tröjorna och västen
under rocken!
Ja, visst borde livet oftare erbjuda små sprall-spring över en snöknölig äng och in i ett inbjudande vardagsrum med tid och vänskap.
Ja! Det är så bra när du skriver!
Jag vill veta hur många steg du går - vart stegen leder och hur jag ska komma ikapp för att finna dig!
Puss/Puss/Puss/T
Det heter inte "kris" längre, det heter "utvecklingsfas". Vad ska man bli när man blir stor? När blir man stor? Blir man det någonsin? Livet är toppen och ändå har man någon knasig lust att vända allt på ända? Flytta, säga upp sig, studera, skaffa moppe ... Nu är "fasen" över, men jag kan inte sluta skriva.