Insikt
Jag har hört en författare säga att man kan bara skriva bra saker om man har en stor kopp te och en hund som pressar sig mot en. Te - check - men hunden, den nya hunden, är inte det minsta intresserad av närhet. Så det kanske är därför ...
Det heter inte "kris" längre, det heter "utvecklingsfas". Vad ska man bli när man blir stor? När blir man stor? Blir man det någonsin? Livet är toppen och ändå har man någon knasig lust att vända allt på ända? Flytta, säga upp sig, studera, skaffa moppe ... Nu är "fasen" över, men jag kan inte sluta skriva.