Shit - va segt!
Jag förgås av leda. Rastlöshetens klipulver. Kom igen nu, gör något! Men jag sitter kvar, fjättrad vid stolen. Frukostkopp byts mot lunchkopp byts mot eftermiddagskopp. En skolkamrat i tidningen - redaktör, jaså på så sätt. Och vad gör jag? Inget. Inte ett skit. Kommer inte att komma i tidningen förrän till dödsannonsen. Har man inga måsten går hjulen så långsamt att de till slut stannar i hemmets tuggummiklet. Snart kommer det hem barn från skolan, men hur länge gör det det? Några år, om man har tur. Sen ... nää det gäller att komma på något snabbt. Bums skaffa ett världsomspännande projekt som tar resten av livet.
