Ö-rapporten

Kolla vilken snygging. Jag älskar paddor, skulle bli besviken om den förvandlades till en prins.
På den trafikerade vägen träffade vi på ett gäng yngre paddor som troligen var på väg att finna ett nytt revir. Tja bilvägen var inte något bra ställe och några hade redan blivit platta. Jag plockade upp dem och tänkte att de kunde skaffa nytt revir vid vår damm på landet (den med rudorna). På landet finns det bara gamla paddor som kan behöva lite nytt blod. Jag stoppade paddorna i marsvinens transportbur tillasmmans med jord, gamla löv och en massa maskar. I dag ska jag åka till landet och började packa mina saker, då upptäcktye jag att paddorna hade rymt.
Nu har jag dåligt samvete. Det finns nog ingen damm eller jöl här i närheten att bo vid om man är padda. Fanken, och de som skulle få det så bra i skärgården.

Nu sitter jag och yngsta sonen med varsin laptop vid frukostbordet. Han säger själv att han ska bli data-fisemopp när han blir stor. Jag började tänka på hur många datorer vi har. E har en, M har en, PQ har tre och jag en ... ja och så en gammal under trappan, det blir ... 7 st. Fy bubblan, det är ju inte klokt. Fast är man mac-människa är datorn inte en dator utan en kompis. Vi har alltså 7 jobbarkompisar som bor här. Ja det lät ju bättre.

Jag blev uppmanad att kolla in syrrornas myspace-sidor samt några andras också.
Så fort man vill kolla på något, bilder, blogg eller annat blir man nekad. Man måste vara medlem för att det ska funka. Jaha då skriver man väll in sig, mycket att fylla i, går tillbaka till myspace-sidan man ville kolla och blir i allafall nekad för att man inte är någons "friend". Skitsida! Jag hatar den redan. Jag vill inte vara medlem. Nu sitter det någon djävla amerikan och tjänar en hacka på att jag är ännu en snärjd member. skit. Nu ska jag hata amerikaner en stund också.
Fisen, toria och lake ni får klara er utan mina comments för nu skiter jag i det här! Godbajs

I fredags var det mösspåtagning. Just när man trodde att den kunde läggas i lådan för vinterkläder.
Näää, jag menar studentmössan så klart.
Fullt av rusiga studenter i vita, ännu ej vinfläckiga, mössor. Sol och den ljusnande framtid är vår ... Ja va härligt det var. När jag hade mösspåtagning var det tradition att bada i fontänen. I med superskummedel och sedan dopp á la "å vilket party". Nu har stadsförvaltningen sett till att ej fylla vatten i fontänen förrän efter mösspåtagningen. Allt roligt måste avstyras. Lite kul hade jag åt att ett gäng blivande studenterna hade satt sig att supatill i den torrlagda fontänen.

Jag har placerat min blogg på bloggkartan.se

Nu har jag åter haft en konfrontation med en sportutövare, denna gång en golfare,
mitt favorit hatobjekt.
Bredvid lekparken ligger en gräsplätt som barnen brukar spela fotboll på. Där dök det plötsligt upp en golfare, modell äldre. Helt utan att ta notis om att det fanns barn i närheten började han öva sina utslag. Han behövde verkligen öva för det började fara golfbollar åt allahåll. Barn och föräldrar fick fly.


- Va fan gör du?
- Det är min park lika mycket som er.
- Barn i en sandlåda utgör ingen livsfara för sin omgivningen, det gör du.
- Hur kan du säga så, jag är väldigt pricksäker.
- Ja ha du. en boll, bara nästan, träffade mig i huvudet. Var det en miss eller var det meningen? Om du träffat ett barn hade du blivit tvungen att gå hem med klubban uppkörd i röven.

... ja, det där sista sa jag inte. Vi gav oss bara av hem, som mesar, och lämnade parken ensam år den galne-golfaren.

Tack ´å lov för Kåvepenin! Nu är han nästan tillbaka. Åt en pankaka, första maten sedan i söndags (om man inte räknar piggelinglass). Han var tunn innan men nu är han en liten ostmask. Vi ska gå ut i solen en liten stund.

BMW, Merca, SUV, BMW, Porsche, en samling mörka kostymer och rakade huvuden ... styrelsemöte?
Nej, lämning på sexårs. Ja så är det här. Själva går vi till skolan i blåställ, men sonen är lite klädsnobb - han har Vans.

Vår avlidne grannes släkt håller på att ränsa ur hans hus. Grannen var 97 och hade bott i huset sedan 1940 typ.
Jag avundas dem inte!. Vet bara hur det ser ut hemma hos min mormor. Hon har bara bott på samma adress sedan 1955 men det finns tidningar, påsar, snören och ljusstumpar sedan dess. "Någon kanske tänkte stöpa ljus?"
- Nej mormor, nu finns IKEA, en hel låda ljus för ingenting.

Efter en dag fjättrad vid sjukbädden kastade jag mig ut i skogen när jag sent om sidor blev avlöst.
Med bokband i öronen och blicken på stigen blev jag minst sagt dödsförskräckt när jag nästan golvades av ett gäng natt-orienterare. Orienteringstävling, suck! De vallade fram och åter i skogen som ett gäng galna elefanter med pannlampor.
Nu vet jag vad som menas med orienterings-döden. Jo det är när någon, med lite mer sinnes närvaro än jag, blir överraskad och klipper-till orienteraren med handväskan så att han faller död ner.
Hela stigen var full av små paddor och salamandrar. Vad gjorde de på stigen? Ska de inte hålla sig i vattnet, i allafall när det är orienteringstävling. Stackarna. Jag ägnade promenaden åt att plocka paddor och ödlor för att återföra dem till vattnet så att inte även de skulle drabbas av orienterings-döden.
Nää sport är konstigt.

Yngsta sonen har haft feber sedan i söndags. Hög feber, 42 grader som högst. Han har inte velat att jag ska lämna honom i två sekunder. - mamma du måste ligga här hos mig. Trevligt att vara behövd och oundbärlig men lite klaustrofobiskt i längden.
I dag gick vi till doktor Nisse, när man har haft feber i mer än tre dagar ska man ju gå.
Körtelfeber och halsfluss.
Hur fan får man det när man är 4 år? Trodde det var något man fick i tonåren av att tung-hångla med alla i moppe-gänget.

Mamsen var här och boddeöver, med sig hade hon Busan.
Sonen älskar hundar och de är ett ständigt uppslag till tjat. I allafall så fick han ta med sig Busan när vi gick till skolan i morse. Busan bor till vardags väldigt ensligt, så när hon nu kom till civilisationen kände hon sig tvingad att märkaupp stället ordentligt.
Vi kom 45 minuter försent till skolan på grund av oräknerliga antal kiss-pauser.
- Hon sms:ar liksom, sa sonen. Skickar kiss-sms till sina hund-polare. " Tja, hängde här i dag. Kommer kanske tillbaka, kan vi ses?"


Här ser vi Busan i full färd med att skicka ett kiss-sms.

I affären såg jag Pernilla Wahlgren, hennes mamma och nya babyn.
Babyn skrek förtvivlat, övriga kunder glodde men försökte göra det obemärkt, Christina verkade irriterad och "Nilla" var minst sagt echaufferad.
I kassan kunde jag samtidigt se den lyckligt leende mamman med sitt kärleksbarn på "Hänt Extras" framsida.
- Ja ibland är det bättre på bild.

Varje morgon väcks vi av ett ljud som låter som om någon, utanför mitt fönster, drog en pinne mot en korrigeradplåt. Mycket förbryllande och irriterande, då väckningen drar igång vid 4-5 på morgonen.
Alla har vi försökt lista ut var ljudet kommer ifrån och tillslut kom sonen på det. En hackspett som sitter och hackar det värsta han orkar på TV-antennen. Men varför? Trodde de hackade för att hitta mat men det finns varken latver eller baggar i en TV-antenn av metall ... men djävlar vilket oljud han får till.
I går var morsan på besök och fick också höra på vår galna hackspett.
- Han letar efter en partner, sa morsan. Han skickar ut signaler till någon hackspettsflicka att "här finns en kille som kan hacka minsan". Nu är det ju inte så gott om just den här sortens hackspett så det kan ta ett tag. (Fridlyst rackare)
Mitt arma huvud ... åhh vad jag vill att han ska hitta en fru snart, annars kan det lätt hända att det kommer att bli ännu färre av just den här sortens hackspett.
Kollade på nätet om det fanns andra med hackspettsbesvär. O ja, man är aldrig ensam.

Vi har varit hos gammelmormor, 94 år. Barnen brukar tycka att det är lite trist men den här gången lekte vi kurragömma. Första omgången blev gammelmormor rätt snart hittad bakom ett drapperi. Andra omgången fick vi leta länge, inte fören hon sa pip hittade vi henne bakom bokhyllan. Jag hoppas att jag leker kurragömma när jag är 94.

Det har hänt vid två tillfällen nu, det kanske händer igen, vem vet.
För flera år sedan var vi vid en liten damm på Lidingö som tillhör kyrkan. Efter en stund upptäckte vi att det inte bara fanns salamandrar och grodyngel utan också små tjocka fiskar i dammen (dammrudor). Vi åkte hem, fixade en håv och smög tillbaka på kvällen. Vi fick upp två små fiskar som vi släppte i dammen hemma hos mamma.
Sommaren gick och ingen såg röken av dem i dammen. Sedan skaffade mamma ankor som bajsade och gäggade till dammen. Höst och vinter kom. Dammen frös, säkert till botten. Så gick flera år och vi var säkra på att fiskarna var borta för länge sedan.
Ankorna är nu döda och syrran ville odla näckrosor i dammen. Hon började rensa ur den och hittade då fiskarna inbäddade i dyn. De mådde prima och hade vuxit till mört storlek. Fjällis och fjuttis fick de heta.
Nu har vi just varit och lånat några fler rudor i kyrkodammen. Vi tänkte att Fjällis och Fjuttis kanske kunde yngla av sig i framtiden. Blir det många ska vi återbörda några till kyrkan.
Jag har dessutom suttit här vid datorn och läst på om Dammrudor och de är skit intressanta. Om det finns en rovfisk i dammen växer de på höjden istället för längden. De överlever i bottenfrusna dammar för att deras kroppar producerar alkohol som gör att de ej fryser (hur bra är inte det?). De är släckt med guldfisken och kallas Wilde Goldfish på engelska. De kan bli 40 år gamla.
Söta är de också.


Bilden har jag lånat på nätet.

Vitsippa trodde du va ... näää, det är en albino-blåsippa. Tänk alla har vi våra minoriteter och särlingar.

Mitt i rusnings trafiken har någon satt upp en skylt med orden
"practise random acts of kindness" något att tänka på.

Jag har börjat samla på folk. Människor, på den här ön, som inte ser ut som om de var stöpta i samma Burberry-rutiga Lidingö-melitta. Än så länge har jag: en jätte vulgo-amazon-kvinna, en buss-chaufförs-transa och en Marilyn Manson look-a-like. Man måste ha sett dem flera gånger för att det ska räknas, annars kanske de bara är på studiebesök i den "perfekta förorten".

Sonens rektor hade skickat ut en skrivelse till alla föräldrar om att hon var trött på att alla killarna hade häng på byxorna. Hon uppmanade alla att hiva upp brallorna eller skaffa långa tröjor så att hon slapp se deras skinkor.
Fy fan vilken trist kärring! Det sista jag sa när jag lämnade sonen i skolan i dag var
- Glöm inte att dra ner brallorna om du ser rektorn, så att alla i klassen hörde det. Sedan var jag nöjd hela dagen.

Det är inte bara Henrik som är en guldsnubbe, Mark Levengood toppar också listan.
Jag har lyssnat klart på hans bok "Sucka mitt hjärta, men brist dock ej". Jag fnissade så mycket på jobbet att den person som satt mitt emot mig, och inte såg att jag hade hörlurar, trodde att jag var pollenallergiker. Jag började genast att drömma och tänka på finlands-svenska, väldigt medryckande. Mark gillar gamla tanter, det är helt klart, de bästa kåserierna handlar om hans mormor, mamma eller andra äldre damer.
Mark, du är så rar att man blir alldeles lycklig, jag vill bli en lika rar tant som du.

Henrik Schyffert - både yxsnygg och rolig, vilken guldkille.


apropå fjortisfylla, så fick jag denna länk: fjortisfylla

I dag regnar det så då gäller det att komma i kapp med bloggandet.
Filippa K - allt din garderob behöver, slätstruket, svalt och jätte trist.
Min garderob behöver crazy-kläder. Då beger man sig till hov-leverantören Myrorna och shoppar.
En cowboy skjorta med brodyrer och en Fristads jacka som jag ska måla på. Allt för en hundring - de du Filippa!

Oj vad tiden sprang iväg. Det han var vår, jobb, påsk och mer vinter.
Grannarna i övervåningen ska flytta till argentina, sorgligt. Vi gillar dem och i synnerhet maken, han blir av med sin tennis och fotbollskompis. Det blir svårt att hitta några lika bra.
Sonen hade påsklov innan påsk, då vi skulle jobba, så han fick bo hos mormor i skärgården. Han ville aldrig komma hem mer och jag har full förståelse. Ingen skola, ingen lillebror, ingen tvättning bara vildmarksliv, kompisar och hästar.
Påsken var lång och utspelade sig på tre olika ställen, Ålö, Ekerö och Norrköping, och på varje ställe var det godis, godis och mer godis. Sen blev det kallt och började snöa igen ... skit också!
Såg 19 överkörda grävlingar på E4:an mellan Stockholm och Norrköping. De är ju så söta ... när de lever ... vad ska de på vägen att göra? Stackarna.



Glad Påsk!

En fröjd både för ögat och näsan ...

... ny tjärad eka. Insidan har jag kvar, lite ettans och sen en vecka att svälla i sjön. Hoppas motorn funkar, en Johnson från 74.


Skut-tur i vårsolen. En säl såg de.


En sippa, eller tusentals sippor rättare sagt.