Ö-rapporten

I fredags var det en 20 årig flicka som blev svårt knivhuggen av en jämnårig bekant. Vad kan vara så uppslitande att man vill hugga ihjäl sin kompis över?
Jag går ofta förbi kyrkogården (hundpromenad) och är alltid lika fascinerad. Det är något visst med kyrkogårdar, jag gillar dem.
På en del verkar det bara ligga unga avlidna. Jag undrar alltid vad som orsakat deras förtidiga död. En gravsten har små leksaks bilar, en med bild av en tonårstjej, en är född samma år som jag, en blev bara några månader.
Ryser lite extra när jag går förbi han som blev brutalt mördad och lemlästad av sin egen bror.
I en annan del finns det mängder med stenar som kasserats. Plockas stenen bara bort när släkten slutar betala? Ligger personen kvar? Lägger de nästa kista ovanpå?
En trettonårig kille hade blivit påkörd av en buss och avlidit. Han blev skjutsad på cykel av sin mamma, stod det i tidningen. När jag läste detta började jag gråta. Jag såg mig själv framför mig, lite flamsig med sonen på väg hem från skolan och så - pang! så var hela meningen med livet bara borta på en sekund.
Gammelmormor väntar på att få gå. Hon tycker att hon är klar här och utan att bli missförstådd tycker jag det med. Hon har tråkigt och alla hon känner är döda. Döden är bara illa för dem som blir kvar. Killen på cykeln visste ju inte vad han gick miste om men det gjorde hans mamma, dessutom fick hon leva med skulden.

skittråkig bok - sommarbarn av Katerina Janouch. det kom till mig att jag läst en av henne förut som också var halvtrist. Nej tacka vet jag en bra deckare med Torsten. o, vad jag upprepar mig.

Låt barnen ha brallorna på trekvarten. Löjliga snobbskolor som förbjuder sådant som är oviktigt och väljer att se mellan fingrarna när det gäller verkliga problem.

Den här sidan kallar jag "Ja, vilken bra idé!" ... apropå övningskörningen.

Nä-ru Carina ... övningskörning är många saker men inte tråkigt.


Det är sex år mellan mig och min närmsta syrra (V) så när det var dax för henne att övningsköra tyckte hon att det var en toppen idé om jag körde med henne istället för morsan som bara sitter och drar i handbromsen hela tiden så att bilen skuttar fram. Denna briljanta idé delades dock inte av mor, som var rädd om oss men framförallt om bilen. Vi passade därför på när hon inte var hemma och vi var barnvakter åt den yngsta syrran (F), då 7 år. V hade dessutom med sig en kompis som hon inte gillade, men kände sig manad att imponera på, och alla packade vi in oss i mammas bil. Vi kom inte långt förrän det började gå otroligt snabbt på slingriga småvägar i skogen.
Ego - Sakta ner, man kan inte köra 70 här även om det är tillåtet.
V - Håll käften din djävla mens-kärring!
Här tänkte jag snyta till henne ordentligt men insåg att det kunde vara farligt, så jag drog istället ur nyckeln. Då borde ju bilen stanna ... eller?! Rattlås funktionen hade vi inte talat om så mycket under mina körlektioner.
Pang smäll brak så flög vi med stor fart rakt ut i skogen i nästa kurva.
Minsta syrran kilades fast mellan sätena, kompisen var lite skadad men svårt chockad, V var oskadd och jag hade fått backspegeln i ögat så slamsorna hängde. Bilen, tja vad kan man säga om den, den blev sig aldrig lik ... eller jo den blev ett lik.
Det kom en annan bil och frågade om vi behövde hjälp, -nej, dra åt helvete! Kompisen och minsta syrran tackade dock ja till skjuts.
Eftersom jag blödde kraftigt så gick vi den långa vägen till skjutfältsläkaren på Utö. Skjutfältsläkaren (SFL) med familj höll just på med middagen när vi fegade oss in. SFL föste undan några spagetti tallrikar från bordet och jag fick sitta mitt i middagen och bli sydd med flera stygn, utan bedövning. Snyggt jobbat SFL! syns knappt längre. Medan jag blev lagad, ringde V till morsan - det var värre än att bli sydd.

Jag har ätit pizza ... och nu sitter jag här och minns varför jag inte ska äta pizza. Mina gallstenar blir som tokiga av pizza och gurka. Yrsel, spyor och buksmärtor hela natten, med lite tur slipper jag åka till danderyd, och allt för en uppränsning av barnens tallrikar - man är ju ett riktigt kneppo.

Jippi, jag har väntat på att man ska kunna låna mp-3 böcker på bibliotekets hemsida och nu, äntligen, går det! Tack bibblan! Här är en lista.
En stund senare ... Nähää visade det sig. det gick bara att lyssna medan man är uppkopplad och det går ännu inte att ladda ner dem på sin pod - skit också, hur ska man då kunna motionera samtidigt. Jag fortsätter att vänta och hoppas.

I går när jag var ute med hunden träffade jag en annan hundägare i parken.
Det är tydligen viktigt för alla hussar och mattar att veta om det är en tik eller hund man har, så även denna hundägare.
- Jo det är en tik men hon är bara valp.
Då går det bra att få leka med de andra hundarna. Medan hundarna leker kan jag bara tänka - är hundägaren en tik eller hund? Det är helt omöjligt att lista ut. Personen är runt 50 år, har ganska kort färgat rött hår, är väldigt lång, talar som en kvinna men med mansröst och har neutrala kläder. Varför känns det så viktigt att kunna avgöra vilket fack man ska lägga folk i?

I morse var det frost på bilen. När jag stod där med frusna fingrar och skrapade tänkte jag med fasa på all is som ska skraps de kommande månaderna. Fast frusna handbromsar, bilar som inte vill starta i kölden, mörker på morgonen och  kvällar som börjar redan klockan tre.
- Fy fan, nu kommer vintern! slapp det ur mig.
- jippie! Då kan väll jag få skrapa varje dag, jag älskar att skrapa, säger sonen. - jag har längtat efter vintern hela sommaren.

Vi har haft arbetshelg på landet. En massa jobbande, eldande, målande, båtupptagande, ätande och framför allt en himla massa trevlig samvaro.
Släpa stockar och hugga ved var bara hälften så jobbigt som att leka röda/vita rosen med alla barnen. Jag har två, syrran tre och bror två - 7 kusiner kan ha rysligt roligt. Jag blev tillfångatagen och inlåst i jordkällaren. Några kussar låg i bakhåll medan de övriga skulle komma och rädda mig. Det är kålsvart i jordkällaren och skitkallt, plötsligt ringer min mobil - hej mamma, du får vänta vi är borta vid skutbryggan och kollar på ångbåten. - skitunge, kom och rädda mig genast, annars byter jag till rödalaget.
Det är fantastiskt med "familj", lika mycket som man kan beklaga sig över dem och är frustrerad över sina gamla föräldrars missgärningar och oförrätter, lika härligt och spännande är det att ha dem allihopa, en stor bråkig högljud busig egensinnig familj.


Båtskrap och fika i strandkanten.

Det var forneldarnas natt, vi tjuvstartade.

Syrror med mod i barn och kraft i arm.

Vem var det som sa att deras mamma var lite ... eljest? I min mammas frys hittar man, förutom den vanliga glassen, frysklampen och pyttipannan även, en bunke med frysta sorkar ... tja i fall att lixom. Man vet ju aldrig när man kan behöva en fryst sork nästa gång, och då är de ju bra att ha. Vid påpekande visade det sig att det nog faktiskt ligger en och annan fryst mink i botten också.

Det har varit lite dåligt med bilder ett tag.

Jag har just bestämt att web-TV och web-radio är bubblare på min "I like" lista. Om man, som jag, gillar pratradio är det toppen att bara behöva lyssna på det man är intresserad av och när man själv har tid. Radio, med á la carte meny, utan helgsmåls ringning i Byhålakyrka.
Web-TV har ju ingen HD kvalitet precis men det är inte nödvändigt när man bara vill hålla sig i ajour. Jag har missat både Mia & Klara och Gynekologen i Askim. Nu har jag tittat i kapp mig. Mia & Klara är skitroliga och Askim är dunder.

Grannen från "Hell" håller nu på med bergvärme. Tordöns-borren har hållit på till halv elva i går kväll och satte igång i morse vid halv sju - vad ska vi kunna utsätta dem för, när de flyttar in, så att det blir jämt. Hundskall dygnet runt, skräniga ungar, löveldning i gynnsam vind, gräsklippning tidig helgmorgon? Tänk om man skulle ställa upp lite husvagnar i trädgården där man hyser några Romska familjer eller varför inte en MC-klubb. Förslag på mot eld mottages med tacksamhet.

Han skriver en bok och jag får skäll för att den inte blir som han vill.
Han är den krångligaste kund jag råkat på, och då har man ju haft ett och annat ärke hugg. Typsnittet är fel, tangenterna på datorn skriver fel (av sig själva tydligen), marginalerna är fel, formatet är fel, tjockleken på pappersutskrifterna är fel, bilderna är fel och ligger dessutom på fel ställe. En sak är bra - han vet vad han vill, en vision som ska införlivas, det är bara det att denna visionen är på 120 sidor.

Fy va jag varit dålig på att skriva något. Beror på två saker, dels har jag inte gjort ett skit att berätta om känns det som och dels har jag istället försökt skriva något till världs-tidningen "Utö-Kontakt". De hade nämligen en blänkare i senaste numret om att de ville ha fler och lite mer varierande insändare att fylla ut tidningen med till nästa numer. I detta numret hade nämligen en och samma gubbe skickat in ett betydande antal artiklar om sin lokala parkering, om en kran som hämtat skrot, ett förslag på hur hans grannar kunde parkera på den lokala parkeringen och gnäll över den sammes skrothög. I ett desperat försök att få tidningen mera läsvärd hade redaktionen kastat in en artikel om "skörbjugg" ... och det verkar ju aktuellt ... not!

Jag erkänner att jag är hopplöst ouppdaterad på Foppa-tofflor. Jag har ju sett dem på folk överallt men aldrig i affären. Trodde att det var något man köpte på Obs-stormarknad för runt en hundring - dom är ju svin dyra! Runt 500 för ett par plasttofflor.
- Hallå Foppa, din Sibirien husky kille - formtryckta, fula, svindyra, statiska* plasttofflor - bättre kan du! Kul att du inte valde fillingar, men va fan?

* Läste att de ej får användas på sjukhus, då de genererar statisk elektrisitet som slår ut sjukhusutrustning.

5 åringen har drabbningar med hunden. Förra helgen, när vi skulle bort, hittade jag hans älskade träsköldpadda tuggad till bitar. Hoppsan, stuva undan kvickt och inte säga något. Mitt under festen ringde barnvakten - E. kan inte sova för han hittar inte sin sköldpadda. Opps! I går åt hon teckningarna han gjort i skolan och i dag ...
E. spelade flöjt för hunden som, icke uppskattande, hoppade upp och tog flöjten ur munnen på honom och sprang iväg. E. kastade sig över hunden som värsta hockeymålisen, tog tillbaka flöjten ... och så höll det på tills hunden tog det säkra för det osäkra, drog in flöjten under soffan och tuggade den otjänlig. I hemlighet ejade jag på hunden - blockflöjt och små fingrar går inte bra ihop.

Nu har jag läst på lite och det kanske får bli en Doris-bok nästa gång.
Just nu håller jag på med en jätte spännande deckare om frälsningsarmen ...
kan låta motsägelsefullt med - spänning ochh frälsningsarmen. Fast myrorna gillar jag.
Frälsaren av Jo Nesbø.



"Jag älskar Jesus" står det på en hantverksbil utan för grannhuset.
Får mig genast att tänka på ond bråd död med spikpistol, yxa eller motorsåg.

Vad stod de egentligen i de där tsunami-mailen från regeringskansliet? Barnporr eller Lars Danielssons hemliga recept på småkakor? 70 år! Ingen hade ens orkat kolla dem om de hade fri insyn men nu är man ju jätte nyfiken.

Så var det dax igen för bingo-pojken Horace Engdahl att meddela vem som har fått jackpot. Det ända men vet säkert är att det är någon man med största sannolikhet aldrig har läst något av eller ens hört talas om. Nej, jag visste väll det, vet inget om Doris  heller men hoppas att hon har några barn och barnbarn som kan ha kul för miljonerna.

Började med att vi hade asbråttom till båten. Ska precis fånga in hunden när jag märker att hon smaskar på något. Hon har börjat smaka på en massa konstiga saker som hon senare spyr upp - gummisnoddar, ekollon och plektrum. jag vill inte att hon spyr på båten så jag kör in handen i munnen på henne och gräver ut ... en barnbajs som sipprar mellan fingrarna.

Ska till återvinningen och har lyckats stuva in mig i bilen, som är proppfull med skit, när maken säger - ta den här också, och trycker in en gammal plaskpool i famnen på mig. Den har legat ute i 3 år och är full med multnade löv, vatten, drunknade insekter och sniglar. Den läcker över hela mig och luktar gris bajs. Medan jag baxar ur  grisbajspoolen passade hunden på att rulla sig i en död orm. jippi, och jag som kände mig lite delikat redan innan.
Nu vet jag vad du tänker säga T: katter är mycket renligare. Katter skiter styggt och slickar sig sen i röven.

Fredag: inflyttningsfest hos några som flyttade in för tre år sedan. De har en bio i källaren och då menar jag inte hemmabio utan BIO. 250 kvm biosalong. Hmm. Vad har ni den till? Barnen (två stycken) brukar titta på Emil i Lönneberga. Resten av huset är kanske hälften så stort. Besynnerligt.

Lördag: Middag med tre förrätter och filmstudiovisning. Om bion var stor så slog filmstudion alla rekord. Denna låg inte i källarplanet utan några hundra meter bort och var 3 000 kvm betong koloss. Bygget var i full gång men man kunde lätt se att det kommer att bli hur coolt som helst! I like!

Söndag: Snabbis till landet. Hunden var nog gladast som fick träffa sina hund-polare. Barnen kollade Borat med sina kusiner och jag drack te med grannen. Fin dag men det är för långt att bara åka över en dag.
Borat är svår att förklara för barn. - Varför blev han rädd för tanten? Hon var jude och Borat har fördomar. Vad är fördomar? När någon talar om för dig vad du ska tycka och du gör det utan att veta om det är sant. - Vad är en jude? De tror inte att Jesus har kommit ännu. - Har han de då? Jag vet inte, kan ni inte gå ut nu istället för att sitta inne och titta på film?!

Djur till och från: Geten och fåret är slaktade, Kaka har fått kycklingar, ödlan har lagt ägg. Vi tog hem några dammrudeyngel och såg en stooor havsörn.

Måndag: Efter denna hårda helg med allt för sena sänglägen och för många glas vin är vi nu justerade allihopa. Barnen är förkylda, maken är bakis och har blivit sparkad på handen och jag har lite ont i hårrötterna också. Tjing!

1. Stökigt hemma vid oväntat besök 49% 2. Att alltför lätt ha förutfattade meningar 29% 3. Inte behandla alla lika 25% 4. Ha en vanskött trädgård 20% 5. Ej så bra ekonomi som jag ­önskar 20% 6. Ej kunna dölja sympatier eller antipatier 20%. Detta enligt SvD IDAG
- Fan, man kanske är helt ute i allfall ... jag skäms för sällan för stöket.

Varför finns det bara "Kanelbullens dag" och inte kardemummabullens? Det är ju mycket godare!

Battingen skolkade och vi drog till stan. På väg dit tittade han ut genom bussfönstret och såg att de höll på att lägga om taket på thai-mat-kiosken i Ropsten.
- kolla mamma, TAK away!
Tack o lov att man har ungar med humor.

Pling plong, valsång och vågskvalp. Harmoni, balans, stillhet och lugn, spa, avslappning, klorofyll och aromaterrapi.
Var på fest igår och pratade med, eller rättare sagt lyssnade på, en tjej som ville starta en feelgood anläggning.
Hon är jätte rar på allasätt men det är något fel på mig, jag får krypningar av sånna som står lite för nära och talar, bara lite, för långsamt.
Hon nämner ordet "klorofyll" flera gånger men jag tror hon menar kloroform.
Tillslut blev jag så stressad av all innerlig harmoni att jag skyllde på barnvakten och gick hem.

Min man sjöng duett med en annan Man efter att satt i sig en stor mängd GT, det lät där efter.
Då säger den andra killens fru - har din man också absolut gehör?
Kul humor, ha ha ... trodde jag - det visade sig att hon menade alvar. Snacka om att ha absolut ogehör.

Finns det något otackasmmare. Det skulle i så fall vara att plocka ur diskmaskinen.
Hur kan man ha aktiva barn om man bor i hyreshus med tvättstuga? Jag undrar verkligen.
Tre fulla tvättkorgar med bland annat hela fotbollslagets tröjor. Gympakläder, badkläder, fuktiga handdukar, geggiga galonisar och kissiga kallingar, ja för håller man på med något viktigt som att cykla så har man inte tid att kissa.
Maken brukar sätta igång tvättar men sedan glömma dem. Det man inte ser finns ej. Man kan se att tvättkorgen i badrummet är full men så fort den har kommit ner i tvättstugan försvinner problemet. Nu har jag inte tid att klaga mer, ska ner och hänga 18 fotbollströjor.

Jobbigt det här med att man måste hänga på nättrender. Har försökt låtabli både myspace och facebook men nu tjatades det för mycket.
Jag har inte fattat hur facebook funkar riktigt ännu och får skäll. T - känn dig träffad.
Jag kör väll på med stenålders bloggen istället, jag är ju lite av en veteran - bloggat  sedan juni 2005.

Viktigt möte i stan. Gå-på-mötes-kläderna är på - fast va fan - det är ju hål i skorna, och bara en halvtimme till mötet. Det tar minst en kvart att parkera och en kvart att ta sig dit. In på Myrorna och hittar ett par perfekta mötes-skor på 5 minuter, sen hittar jag dessutom, helt otippat, en riktig p-plats mitt i city på en gång och kommer nästan för tidigt till mötet. Nu är jag rusig av positiv-stress, eller vad det heter när allt klaffar när man har bråttom och är lite nervös.
Sitter sedan på möte med många viktiga filurer som pratar om ett viktigt jobb, som jag ska göra. Jag ser att munnarna rör sig men kan bara tänka - fy fan vilket flyt jag har! Tillslut verkar det som om de väntar på att jag ska säga något. Vad var frågan? Vad var det vi pratade om? Vem var det som undrade något? Jag drar till med något kreativt och tänker genast - fy fan va korkat nu kommer det att bli tyst och sedan börjar de tala med varandra igen som om jag inte var där. Nej, vad händer, högsta hönset ser ut som om det var de bästa som sagds på mötet.
- Det var inte alls någon dum idé, vi ska bara testa den på styrelsemötet.
Haaa, nu är jag riktigt hög på flyt, jag kan parkera, köpa skor och tydligen även säga kloka saker, fy fan va jag är bra.
Ska bara hälsa på mormor på vägen hem. Köpa bulle (som för övrigt måste vara nordens största, bild kommer) och lyckas ännu en gång hitta en p-plats, utanför mormor. Detta är en omöjlig bragd. Mormor säger efter en stund - kom ner där uppifrån och sätt dig en stund, du är ju frenetisk. Ja ha så tog man mark igen då - upp som en sol och ner som en pankaka.

Tony Olsson, dömd till livstids fängelse för bland annat polismord, hungerstrejkar. Han får inte kramas med sina anhöriga i fängelset.
Tänk om hans anhöriga hade kramat mer på honom medan de fick, då kanske han inte hade suttit inne.
Nu kan han ju sitta där, hungrig och utan kramar.

Hittade en artikel, i Metro, som testade Stockholmarnas moral. De hade lagt ut plånböcker lite här och där för att se om de blev återlämnade och i så fall om pengarna fanns kvar. Nästan alla plånböcker blev snodda och länsade utom på Lidingö där den blev återlämnad, helt intakt, inom en timma.
I parken, här intill, är det någon som har ställt sin fina cykel, olåst, den har stått där i över en vecka utan att någon har snott den. Då blir man ju lite stolt, fast kusinen passade då genast på att berätta om en skolkamrat till honom, på Lidingö,  som blivit mördad av sin egen bror. Han hittades med en kniv i ögat och med sin egen snopp i munnen. Cyklarna och plånböckerna får vara men moralen verkar ändå inte vara helt OK.