Ö-rapporten

Teater - den stora dramatiska teatern och en klassisk saga av HC Anderssen - säg en mer passande fredagskväll ... kan man tro. Barnen tyckte den var ”sjukt tråkig” och ville gå hem redan i första akten. De försökte sova lite men bänkarna var för obekväma. Sen kom det våldsam hunger och törst följt av akut kissnödighet och träsmak. Inte ens taket kunde imponera på dem. "Lite kultur har ingen dött av", sa jag och upptäckte att maken också satt och sov.
Sen gick vi på krogen och alla blev mätta, otörstiga, pigga och glada igen. Efter diskussioner om vår teaterupplevelse fastslogs att scenografin var jätte fiffig men att vi nog inte tänkte se den igen. Samuraj tänker vi däremot gå på igen.

Ögonen går i kors och det är systembolagets fel.
Ingen fylla, bara deras årsredovisning som jag har stirrat på hela dagen. Det är kul med långa dokument, komplexa strukturer, typografi-mallar och tabellverk. Det är faktiskt inte ironi, jag gillar det.
Office paketet där emot hatar jag. Word och Powerpoint är straff. Länge leve InDesign!

Snön ligger som ett ljuddämpande fluff. Står man helt stilla kan man bara höra suset och pipet inne i huvudet.

Inte ens hunden vill gå ut, stannar på tröskeln och bestämmer sig för att hålla sig resten av dagen. Mormor däremot ville gå ut. Hon vill gå långt bort. Långt från äldreboendet och aldrig mer komma tillbaka. 
- Kom så går vi till min veranda, säger hon.
Verandan ligger i ett hus, på en ö långt bort i snöstormen, dit man bar kan komma med båt, en båt hon aldrig mer kommer att kunna ta sig ner i. Det är sorgligt.

Vi hade brandövning eller vad det nu var, brann gjorde det i alla fall inte. Fick lämna skrivbordet som var fullt och gå ut till ett blåshål ett kvarter bort, där man skulle invänta vidare instruktioner.
Det kan få vara trevligare väder om det börjar brinna på riktigt.

... Julstressen.

Varför är det samma sak varje år. Allt ska tydligen hända före jul. Julmarknader, utvecklingssamtal, luciatåg, julshower, julbord, glöggfester, middagar, konserter, födelsedagar, arbetshelger, fotbollscupper pluss att man tydligen ska ha tid att baka, städa, pyssla, pynta, köpa klappar och jobba också. Nää ars-fy-bajs-låda säger jag! Vad är det för fel på Januari?

Nu verkar Mamma-Mu kläderna (Od Molly) ha gått till döttrarna, istället är det mink-swagger och fiffat knull-ruffs som gäller.
Man lär sig så mycket när man lämnar barn i skolan - tänk när de blir för stora för det, hur ska jag då veta vad jag går miste om när jag, som vanligt, sätter på mig min glesbyggdsfrack?

Jag blev tvungen att titta på programmet om de ”bortskämda” barnen (ung & bortskämd) och blev inte det minsta arg eller upprörd, jag kände igen mig. Tack o lov hade jag dock vett att flytta hemifrån och mamma hade vett att hålla sig borta. Föräldrar ska guida och visa sina barn vägen in i livet. Om man missunnar barnen att lära sig allt praktiskt och socialt är man en grym och självisk människa. De håller sig med små tafatta husdjur som inte skulle överleva utanför buren - aldrig kan lämna hemmet.

Råkade sitta här och läsa gammalt jag skrivit och gamla kommentarer. Å mina gamla blogg-kompisar var tog ni vägen? Roliga och kloka. Nu är det visst bara några gamlingar still going strong - eller hur Rondine.
Verkar bara vara ungt-ytligt som gäller. Nu tjatar jag igen. Detta är en upprepning känner jag på mig. Gnäll gnäll.

Först var det ett grekiskt par i 60 års åldern som dött med några dagars mellanrum. Vad hade de dött av? Inte var det av ålder. Den ena kanske hade varit sjuk och den andra dött av sorg - romantiskt. Eller var det en olycka? Den ena dog bums och den andra skadades svårt och dog senare.
Senare gick jag förbi kyrkogården och såg att L F hade haft en lykta på sin grav, för stenen var sotig. Han har aldrig haft en enda blomma, lykta eller påhälsning någonsin tidigare. Hans bror kanske har kommit ut ur finkan och känt lite ånger.
På en annan sten står ett mansnamn på ena halvan av en stor sten. Helt uppenbart är det meningen att hans fru ska ligga intill honom och få sitt namn på andra sidan av stenen, när den dagen kommer. Men den sidan gapar tom, fortfarande, och det var ganska länge sedan mannen dog.
Har hon skaffat en ny man som hon hellre vill ligga bredvid?
Är hon hundra år och längtar till den dagen då stenhuggaren åter ska kontaktas?
Fick hon ångest, av att påminnas om sitt öde, då hon besökte sin och makens grav? Flyttade till sin dotter i Amerika och kör nu golfbil i Florida.

Annat om döden: Knivdåd och annan död , Döden på väg, Begravning ... igen, 

Föreläsaren beskriver med febrig entusiasm sitt arbete med mikroekonomi - hon har blankt hår, osannolikt blankt faktiskt. Hon talar om getbönder i Afrika, glädjen med att göra skillnad för någon. - man kanske skulle gå till frissan föresten, länge sedan. Hon har gråten i halsen när hon berättar om nära samarbete, hjälp-till-självhjälp och entreprenörer i tredje världen - det kanske är färgat, henna eller nått? Ett litet lån kan skapa en liten förändring som kan få stor effekt - är det schampot? jag måste komma ihåg att fråga vilket schampo hon använder. ”Världen måste förändras, alla måste bli mindre själviska och sluta distansera sig från varandra, några frågor?” ...

Öns lokala lilla Indier (indisk restaurang) har hur god mat som helst men inga gäster. Vi har länge känt att vi, så ofta som möjligt, måste stödköpa för att de ej ska försvinna. I går var vi där (igen) och fick veta att de är en del av en kedja med flera restauranger både i England och Sverige. De har dessutom taxiverksamhet, import av indiska produkter samt en del andra verksamheter. Alltså vår lokala indier löper ingen risk att gå under, den används för penga-tvätt och de tycker nästan att det är lite jobbigt när det kommer gäster. Vi fick lära oss att de indiska krogarna har en branschorganisation, de bestämmer vad som ska finnas på menyn, hur rätterna ska lagas och hur de ska serveras. Kyparen informerade dessutom om att i England har de bättre, direktimporterade, färska råvaror, till Sverige kommer varorna sedan från England (mindre färska). Spännande.

Tidningen i dag, resedelen: Isbjörnsspottning i Kanada.

Jag är på fest ... Igentligen. Fast jag har rymt. Smet hem med hundrastnings förevändningar. Det är skönt här. Tog en kopp te och kollade mail. Dessutom kom det en massa trötthet så nu bär det emot att ta sig tillbaka till festen. -- skärp dig för fan, barnen är hos mormor och kvällen är ung! Gäsp.

Här har man gått runt och trott att sköldpaddor levde längst. En strandad val har hittats i Danmark. Tester visar att den var runt 150 år när den dog. Undrar om den dog av ålder eller hade den kunnat bli ännu äldre om den inte hade starndat?

En Lidingöbo, som blivit av med sitt IT-jobb, hotade att döda sin före detta chef och dennes familj.
Han och Nordeamannen borde ses på öns-AF, slå sina kloka huvuden ihop och startar eget. Nät-försäljning av bilbarnstolar?

Tidigare om Nordeamannen

Jag har antagligen läst för många deckare. Så här brukar jag tänka på dagarna:

På bussen sitter en oklanderligt klädd, dandy-liknande och fågelspäd ... psyko killer, som när som helst kommer att ta upp en rakbladsvass machete ur portföljen och hugger huvudena av medpassagerarna.
→ Ur det svarta vattnet, under bron där jag går, kommer  vattensvullna likdelar att flyta upp. Tomma ögonhålor som ätits rena av ålar stirrar upp på mig.
→ I en ensam parkerad bil, på en öde parkering, ligger det antagligen ett lik i bakluckan. Från insidan av luckan kommer labbet att kunna skrapa resterna av hans fingertoppar. Tänk att ingen har hört honom skrika ... eller har någon det?
→ Grannen har med största sannolikhet sin flickvän hängande på köttkrokar medan hennes blod långsamt sipprar ner genom trossbottnarna, så småningom kommer det att bilda mörka fläckar i vårt innertak.
→ Ur kontorets skrivare börjar det plötsligt komma blodfläckade A4 papper. DNA-test visar att blodet kommer från receptionisten som har varit försvunnen sedan firmafesten. Kroppen påträffas aldrig men i lådan för returpapper ligger fotostat kopior av hennes svårt sargade ansikte.

Den fuktmättade november luften lämnar en film av fina vattendroppar i ansiktet. Skogens massiva mörker sluter tätt runt elljusspåret. Där ute prasslar, knakar och flämtar det. Lamporna lyser upp stigen men det är tillräckligt långt mellan dem för att man, mellan två lampor, kan känna mörkret krafsa mot benen. En lampa flämtar till och slocknar. Hunden försöker fly tillbaka till den upplysta delen av stigen när mörkret kastat sig över oss med sin stora säck. Stilla. Jag är säker på att jag kan höra tunga andetag och flämtningar, men varifrån? De kommer närmare och närmare men min ovana blick kan inte urskilja något i mörkret.

Jag har hört en författare säga att man kan bara skriva bra saker om man har en stor kopp te och en hund som pressar sig mot en. Te - check - men hunden, den nya hunden, är inte det minsta intresserad av närhet. Så det kanske är därför ...

Då menar jag ej att de är små till summan, 900:-, nej de är ynkligt små på rutan.
Man hoppar glatt in i sin bil och upptäcker av en händelse att någon satt ett litet gult kvitto på rutan som fladdrar bort när man kör igång vindrutetorkaren.
— Sen kommer det en betydligt större påminnelse. Huuu.

I dag var det någon slags dålig-omen-dag. Först vaknade jag för tidigt och upptäckte att det var ännu tidigare än vad jag tyckt var för tidigt från början. Tvingade mig själv att somna om och som straff drömde jag om Mikael Persbrandt - ett riktigt själv-gott, praktarsel. Vaknade, fortfarande för tidigt, och var arg. Klev i två hundbajsar och fick en p-bot på 900:-. Mitt barn ville inte vara med mig, inte så ovanligt (prematurtonåring), inte ens mormor, som jag åkt för att hälsa på, ville vara med mig!?



Nu har jag och en väninna (som ville vara med mig) sett ”The social network”. Hetsig film som krävde största koncentration. De talade så fort och mycket att man kände sig tillplattad. Bakom oss satt en kille som luktade så illa att jag fick sitta med popcornpåsen över ansiktet hela filmen för att inte kräkas. Min väninna var förkyld - tur för henne. Hela salongen var full med studenter i 20 års åldern som alla önskade att de gick på Harvard. Killen bakom hade nog ingen dusch i sitt studentrum, men han hade en tjej med sig, en date? Hon måste ha haft fel på polyperna eller något.