Säng säng säng
När jag var liten såg jag min drömsäng. Den stod hos Ditzingert vid Norrmalmstorg. Mörk, franskt körsbärsträ, vita svala, frasiga, krispiga lakan med lite spetskant. Sängen liknade en båt och jag tänker mig liggande solo i denna drömfarkost, vaggad till söms, drivande av drömmars bris med en sval vind, från ett öppet fönster, smekande min kind.
Nu är Ditzingers borta och jag har en säng från IKEA. Lakanen är klibbiga av en syltmacka, vilket även smulorna vittnar om. Jag trängs med legoklossar, kalsonger och gamla strumpor. Där får man sällan sova själv, utan finner sig allt som oftast utträngd och utan täcke bredvid en rad av små svettiga kroppar. Fönstret får under inga omständigheter vara öppet för då kan maken bli kall - han är engelsman ...
Nu är Ditzingers borta och jag har en säng från IKEA. Lakanen är klibbiga av en syltmacka, vilket även smulorna vittnar om. Jag trängs med legoklossar, kalsonger och gamla strumpor. Där får man sällan sova själv, utan finner sig allt som oftast utträngd och utan täcke bredvid en rad av små svettiga kroppar. Fönstret får under inga omständigheter vara öppet för då kan maken bli kall - han är engelsman ...
