Grand National ...
... en tradition när man hade en pappa som var jockey.
Denna gång i hällregn. Familj, barn, kusiner och farbröder. Blöt picnic, hal bana. Många ryttarlösa hästar hoppade banan helt frivilligt. Om jag var häst och blev fri min plågoande skulle jag genast springa hem, men kapplöpnings hästar verkar inte smartast. Vi trodde att vi skulle slippa se några avrättningar men just som vi skulle åka var det ett ben som gick av. Fy bubblan. Vackert är det i allafall, Strömsholm, något magiskt med dyngdoft och ystra kusar när man är uppväxt med det. Jag är föresten tillverkad där av två häst tokiga föräldrar.
