Kalla öron på bron
Lidingöbron är inget för blottade öron och hundar. Kallt som bara satan utan mössa - jag älskar mössor och har jämt mössa, varför inte i dag - kneppo! Hunden är livrädd och vill komma över så fort som möjligt, innan nästa tåg. Det dundrar och hela bron skälver. Nedanför, långt nedanför, är vattnet svart utom vid värmeverket för där är det löddrigt. Varför? Vi har fiskevatten någonstans under bron. Vårt hus skulle hålla i plogningen av gatan, förr i tiden, och som tack för det fick huset servitut på fiskevatten i värtan och i kyrkviken. Jag tittar ner och blir inte det minsta sugen på att fiska. Då kommer det en båt. En liten buster som ska till Ropsten. Den kommer säkert från Storholmen och föraren har nog ännu kallare öron än jag.
