Ö-rapporten

Tankar från en stor och en liten ö

Deckartisdag

Publicerad 2010-11-02 22:44:22 i Betraktelse,

Jag har antagligen läst för många deckare. Så här brukar jag tänka på dagarna:

På bussen sitter en oklanderligt klädd, dandy-liknande och fågelspäd ... psyko killer, som när som helst kommer att ta upp en rakbladsvass machete ur portföljen och hugger huvudena av medpassagerarna.
→ Ur det svarta vattnet, under bron där jag går, kommer  vattensvullna likdelar att flyta upp. Tomma ögonhålor som ätits rena av ålar stirrar upp på mig.
→ I en ensam parkerad bil, på en öde parkering, ligger det antagligen ett lik i bakluckan. Från insidan av luckan kommer labbet att kunna skrapa resterna av hans fingertoppar. Tänk att ingen har hört honom skrika ... eller har någon det?
→ Grannen har med största sannolikhet sin flickvän hängande på köttkrokar medan hennes blod långsamt sipprar ner genom trossbottnarna, så småningom kommer det att bilda mörka fläckar i vårt innertak.
→ Ur kontorets skrivare börjar det plötsligt komma blodfläckade A4 papper. DNA-test visar att blodet kommer från receptionisten som har varit försvunnen sedan firmafesten. Kroppen påträffas aldrig men i lådan för returpapper ligger fotostat kopior av hennes svårt sargade ansikte.

Kommentarer

Postat av: Rondine

Publicerad 2010-11-07 22:31:30

:) :) :)

Känner delvis igen mig...

Kanske inte riktigt just DE ruskiga tankarna,

men visst fantiserar man om vilka människorna "bakom masken" är - om man åker buss eller tunnelbana.

Då har man ju tid och möjlighet att betrakta folk lite i smyg.

Och varför inte, det kan ju bli uppslag till en framtida bok? Har alltid undrat över de där som sitter i publika rum (caféer, kommunikationsmedel etc) och antecknar febrilt, samtidigt som de ser sig omkring och tycks lyssna till samtal som utspelar sig. Författare eller blivande sådana?

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Det är bara jag ...

Det heter inte "kris" längre, det heter "utvecklingsfas". Vad ska man bli när man blir stor? När blir man stor? Blir man det någonsin? Livet är toppen och ändå har man någon knasig lust att vända allt på ända? Flytta, säga upp sig, studera, skaffa moppe ... Nu är "fasen" över, men jag kan inte sluta skriva.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela