Ö-rapporten

Tankar från en stor och en liten ö

Uppfostran 1

Publicerad 2011-08-23 11:55:21 i Betraktelse,

Vi har en "Supernanny" i huset - barnen skälver av skräck. Nää ... vi har inte anlitat henne (hon är för dyr), nej hon medföljer en tokiga onkel från London. Man skulle kunna tro att hon är med för att hålla pli på onkeln men hon är hans nya dam.
"Supernannyn" anlitas flitigt både i England och USA av extremt rika familjer som hellre betalar storkovan än tvingas genomlida en trotsålder. Hon jobbar dessutom med att ta hand om deras spädbarn som de inte har lust att gå upp, mata, trösta och byta på under natten - de vill sova. Självklart, det var ju det man längtade efter när barnen var spädisar men man ammade, kramade, tröstade och bytte kissiga lakan ... Och det var underbart. Hur ska man lära känna sitt barn om man inte ens ids vara med dem när de är alldeles nya? Först spädbarns-nanny, Au pair i några år och sedan internatskola från 5 år tills de är klara med universitetet. Inte konstigt att världen är full av galningar.
-Om jag skjuter någon så kanske pappa ser mig?

Om jag fick bestämma ... skulle alla väntande föräldrar bli tvungna att ta barn-körkort. Ett bevis på att man är en förälder som kommer att göra sitt bästa för att ge sitt barn kärlek, hyggliga värderingar och ännu mer kärlek. Fattig eller rik. Supernannyn kan bli barn-körkorts-coach istället.

Kommentarer

Postat av: Rondine

Publicerad 2011-09-01 00:15:25

Håller helt med om körkortet!

Läs gärna mitt inlägg "Lilla Asta äter plast".

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Det är bara jag ...

Det heter inte "kris" längre, det heter "utvecklingsfas". Vad ska man bli när man blir stor? När blir man stor? Blir man det någonsin? Livet är toppen och ändå har man någon knasig lust att vända allt på ända? Flytta, säga upp sig, studera, skaffa moppe ... Nu är "fasen" över, men jag kan inte sluta skriva.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela