Det orättvisa livet
Små reflektioner ur livet är lätta att drälla ur sig, men när det värsta händer ens nära och kära kan man bara tänka på det. Inget annat gör någon skillnad. Allt annat verkar onödigt och fjuttigt.
Tänk att åka till sjukhuset med en, tillsynes, förkyld liten baby (tvilling) och komma hem igen med bara ett barn, dessutom med vetskapen om att även den andra kommer att dö inom kort. En ovanlig och märklig genetisk muskelsjukdom gör att musklerna domnar bort, tillslut kan man inte andas längre.
Samtidigt sitter mormor 98 och vill inget hellre än att somna in. Livet är bra orättvist.
Tänk att åka till sjukhuset med en, tillsynes, förkyld liten baby (tvilling) och komma hem igen med bara ett barn, dessutom med vetskapen om att även den andra kommer att dö inom kort. En ovanlig och märklig genetisk muskelsjukdom gör att musklerna domnar bort, tillslut kan man inte andas längre.
Samtidigt sitter mormor 98 och vill inget hellre än att somna in. Livet är bra orättvist.
